När sydamerikaner förklarar en vunnen match med att Gud stått på deras sida är det såklart frestande att tänka att de är helt uppriktiga. Men egentligen behöver det ju inte vara så. Att de är uppriktiga alltså (Gud står väl på allas sida om han finns?).
För när svenskar och andra européer blir intervjuade efter matcher säger de ju bara tomma ord om ingenting. Mediacoachningen lyser starkt igenom. Ni vet när Henke säger att "naej, jag missar straffen va - ibland så går den ut och ibland så går den in, så är det i fotboll" tar han sig ju bara pliktskyldigt igenom intervjun utan att trampa på vare sig sina egna eller någon annans tår. Han blir liksom inte personlig, visar inga starka känslor.
Vad är det, egentligen, som säger att den hårfagre sydamerikanen inte är ateist och black metal-fan (det finns stor metalpublik i Sydamerika) och bara använder Gud som en sydamerikansk variant av "Naej".
2 kommentarer:
Alla sydamerikanska spelare är nog ateister, ja eller agnostiker, nu när du säger det.
frågan är hur det är med avbytare/inhoppare? är de mer agnostiker eller mer religiösa? (korstecknet).
hela england borde snart bli ateister med tanke på resultaten.
Skicka en kommentar