Fuck off Mourinho

Som sagt. Mourinho är den mest begåvade fotbollstränaren någonsin. Och den roligaste. Här är några citat från åren i Chelsea:

”I Porto lät jag operera in mikrochip i huvudet på alla spelarna så jag hade koll på dem dygnet runt. Det är normalt. Det är helt upp till Chelseas spelare om de också går med på det, men de borde veta att de Portospelare som inte ville ha något mikrochip försvann spårlöst och aldrig hittades igen.”

”Jag måste försvara det som är mitt. För tillfället är Champions League min. Jag är den senaste vinnaren – så det är min tävling.”

”Barcelona är en stor klubb. Men på 200 år har de vunnit Europacupen en gång. Jag har varit tränare i ett par år och har redan vunnit lika många gånger.”
Inför Champions League-mötet med Barcelona.

”Det bästa laget förlorade.”
Efter Champions League- mötet med Barcelona.

”Det är inte min smak att köpa tio bilar.”
Mourinho förklarar varför han aldrig kommer att värva David Beckham eller någon annan ”Hollywoodstjärna”.

”Vacker blå stol, Champions League-bucklan, Gud – och efter Gud: Jag själv.”

”Det är svårt att stå ut med mitt ego. Men mina spelare måste göra det.”

”Publiken är fantastisk, den sjunger 'Fuck off, Mourinho!”

José och demokratin

”Om någon vill straffa mig för det jag säger så betyder det slutet för demokratin och då kan vi återgå till hur det var förr i tiden.”

José Mourinho apropå att vara José Mourinho. Hoppas han inte väntar allt för länge med att komma tillbaka. Han trots allt världens bäste coach, jag menar det.

Skeppet som sjunker

Chelsea har underpresterat något sjukt inledningsvis på säsongen. Mourinho har fått kicken. Frågan på allas läppar är om korthuset Chelsea håller på att rasa. Återstår att se. Vad som dock är helt klart är att nya tränaren Avram Grant är kusligt lik Simpsonskäraktären (gangsterbossen) Fat Tony!

Zlatans innebandyfasoner

Premiär för årets Champions League och Zlatan är så oförklarligt oinspirerad och dålig som bara han kan vara. Han tar emot bollen. Står helt stilla i sju sekunder. Försöker dribbla igenom tre turkar. Tappar bollen. Hänger med huvudet. Tuggar tuggummi. Lyfter huvudet. Tittar upp mot någon gudomlig punkt långt upp på läktaren. Vänder sig om. Går sakta tillbaka mot mittlinjen. I nästa anfall blir han avblåst för offside eftersom han inte hunnit tillbaka på rätt sida backlinjen.

Och jag tänker? Jo, jag tänker att jag älskar Zlatan framför allt för hans attityd. Jag hade exakt samma attityd som Zlatan när jag spelade innebandy i början av 90-talet.

Det var juniorålder, jag var talang och mitt lag var ett av de bästa i Sverige. Ibland kom mina föräldrar och tittade på matcherna. Mamma och pappa var lika stolta över mig när det gick bra som de var konfunderande över mitt hängande huvud när det gick dåligt. Pappa menade att man inte vinner matcher genom att se snygg ut (jag hade page, pannband och en perfekt solariebränna). Och visst, han hade kanske en poäng. Mamma tog det mer personligt. Hon tyckte att det alltid gick så dåligt för mig när hon var på plats. Det gick så långt att hon slutade att gå på mina matcher. Vi ju förlorade alltid när hon var där, sa hon. Och när hon inte var där, ja då vann vi. Matte A helt enkelt. Och visst, även hon hade en poäng. På hela sista juniorsäsongen förlorade vi bara en enda match. Och det var den enda matchen mamma såg under det året. Pixbo vann med 2-1.

Champions Leauge är tillbaka och Crespo har barnfrisyr

Igår gick årets första Champions Leauge-sittning hemma hos mig av stapeln. Jag och Heltne. Vi drack pilsner, åt salta pinnar, skrattade åt Glenn och hurrade åt Crespos nya barnfrisyr. Kort sagt: Champions Leauge är tillbaka. And we love it. Tro dock inte att vi hann med att lösa alla världsproblem. Tre frågor lämnades öppna; hör gärna av er om ni vet svaren.

1. Varför är Zlatan alltid så dålig i just de matcher man ser
honom i?

2. Kan man göra egna salta pinnar i ugnen?

3. Vad händer när man dör?

Kajsa och Rami

Att kolla friidrott på SVT är roligt av många anledningar. Självklart är kommentatorerna en stor del i det; Jacob Hård, Anders Gärderud och Jonas Karlsson ÄLSKAR friidrott och låter som tre barn på julafton! En annan rolig aspekt är att nästan alla utövarna i Sveriges trupp är kompletta tomtar! Stefan Holm är ju närmast autistisk, Carolina Klüft är mentalt på en töntig 13-årings nivå och Robert Kronberg ska vi inte ens tala om... Den som sticker ut som den normala (rodnar över att behöva ta till detta ord!) är Kajsa Bergkvist. Kajsas ödmjuka, autentiska stämma går verkligen genom tv-rutan och man känner bara för att, tja, ta en fika med henne och prata om livet.

I samband med de senaste fotbollslandskamperna har jag upptäckt att det förhåller sig på ett liknande sätt i fotbollslandslaget. Inte lika extremt - men tänk efter; finns det någon i Sveriges fotbollslandslag du skulle vilja vara kompis med? Låta bli gudfar till dina barn? Någon du skulle vilja ringa när allt känns skit? Låt oss tänka efter. Linderoth? Ha, ha, ha! Chippen? Not in a million years! Zlatan? Nix pix...

Nej, fotbollslandslagsspelarna är ganska tomtiga de med (inte på Kronberg-nivå, men ändå). Dock finns en motsvarighet till Kajsa och det är ingen mindre än Rami Shaaban. Han börjar verkligen jobba sig in i folksjälen nu, Shaaban. Jag gillade honom direkt, men för varje gång jag ser en intervju med karln gillar jag honom mer! En ödmjuk, autentisk och på alla sätt lysande person verkar han vara. Jag vill vara kompis med honom. Han ska bli gudfar till mina barn. Kajsa ska bli gudmor.

it's the media image, stupid!

Låt mig återvända till en käpphäst.

Mediasveriges behandling av frågan anders och kim är ett mikrokosmos som fångar så mycket av svensk mentalitet och inte minst journalistisk kvalitet. Ja, jag skulle till och med hävda att det är en fråga som skiljer agnarna från vetet bland svenska sportjournalister.

Anders får idag låga betyg i media och uttagningen kritiserades av bland andra johan mjällby innan start. vad som återspeglas är oförmågan att bedöma spelare efter den roll de tilldelas i ett kollektiv. anders spelar som offensiv mittfältare, i ett lag som sist de mötte di rödvita helt tappade mittfältet. det är uppenbart att han är ett val för att säkra defensiven, för att frigöra elmander & zlaten från dessa uppgifter. det är också så han i huvudsak genomför matchen, kombinerat med ett helt ok passningsspel på mitten. kims dåliga defensiv gör honom till en säkerhetsrisk mot starkt motstånd och lämnar allt för stora arbetsytor att täcka för en central mittfältare (dvs. linderoth). Tänk bara på matchen mot Tyskland i VM:s åttondelsfinal. igår stängde svensson och linderoth danskarnas centrala linje, och de fick få tillfällen till instick på djupet mot thomasson - det som var så förödande effektivt i junimatchen. farligheter kom istället från kanterna. ändå beklagar sig tv3s expert över att svensson inte är med i uppbyggnadsspelet. (och här kan man tillägga att den svenska backlinjens ganska osofistikerade uppspelstaktik - långa bollar mot zlatan&elmander - gjorde att bollen oftast for över huvudet på anders.)

en annan aspekt är att anders prestationer skärskådas och inte sällan kritiseras, medan kim kommer undan med vilka galenskaper som helst. igår slog han bort fem enkla passar på sina tjugo minuter, utan att det ens kommenterades. det är uppenbart att de bedöms efter olika måttstockar. kim gnäller efter varje match - inklusive den mot spanien då anders var en av planens verkliga giganter. då säger man att "kim har vinnarskalle och tolerarar inte en petning." när anders ifrågasatte kritiken mot och petningen av honom under vm 2006 hette det att han "skulle sluta lipa."

simon bank visar dock att han hör till vetet:
"Den vända mittfältstriangeln, med Daniel Jensen och Leon Andreasen längre ner, gav Anders Svensson kvällens mest otacksamma uppgift och han löste den bättre än vad som möjligen syntes genom en tv-ruta. Medan Tobias Linderoth var upptagen med att hjälpa backlinjen fick Svensson jaga som en åsna mellan två hötappar.
– Anders fick offra sin offensiv för laget, sa Linderoth, och det var mer träffsäkert."

En annan aspekt av denna mediala flockmentalitet är geografisk: kim är fotbollsfostrad i göteborg och avgudad i stockholm. anders är boråsare (även om han är uppvuxen i gbg). storsta'n tar hand om de sina, och de kan inte för sitt liv förstå hur en kille från obygden kan peta deras kim.

Tre-i-topp

Sverige-Danmark pågår och så här i halvtid passar det ju att göra ett inlägg. Vi på Matchen i matchen älskar ju fotbollskommentatorer och här följer min tre-i-topp-lista på de roligaste begreppen kommentatorerna slänger sig med:

1. Skottsektorn (ex: Edman spelar till Kim som bryter sig in från vänster. Pass på - nu är han i skottsektorn!)

2. Halvchans (ex: Det har ju inte varit något bländande spel. Vi har inte skapat så mycket, bortsett från ett par halvchanser)

3. Snett inåt bakåt