Glenn på facebook

Det finns på facebook - som för övrigt är det nya, och jag kan bara uppmana mina kollegor på denna blogg att gå med - en grupp med namnet "Vi som INTE gillar Glenn Hysén som expertkommentator." Förutom att vara ett allt annat än säljande gruppnamn så är även motiveringarna lite märkliga. Så här skriver man:

"Behövs det en motivering? Jämför honom med vilken annan expertkommentator som helst - så förstår ni...
Om inte, läs följande citat från mannen och "joina" sedan gruppen omedelbart!

"Ja, jag såg ju den här matchen redan förra året"
"Domarn såg nog inte att det var hands, han följde väl bollen..."
"Om jag vore den polske tränaren, skulle jag satsa allt framåt... fast utan att blotta mig bakåt!"
"... rätt vad det är så blir det en kontring och så står man där med ett mål i näsan!"
"Läser man tidningarna här nere så helgarderar de flesta experterna matchen, dvs de tror på kryss.."
"Det är millimetrar...men det är en klar offside."
"Det är svårt för målvakten för han måste täcka inne i målet också..."
"Om Sammer springer i djupled och ingen markerar honom så är han helt ren."
"Ett orättvist resultat vore det mest rättvisa."
"Det är ju en solklar straffsituation, men absolut ingen straff!""

Det är märkligt det där med argument. Det som de anför som orsak för att gå med i en grupp MOT Glenns insatser som expertkommentator ser jag snarare som en hyllningskavalkad och något som FÖRSTÄRKER Glenns ställning som sådan. "Ett orättvist resultat vore ju det mest rättvisa." What's there not to like?

Föga överraskande har denna grupp bara 16 medlemmar.

Martin Dahlin pysslar inte bara med skjortor

För några år sedan, troligen EM -04, prövades Martin Dahlin som expertkommentator. Var det i TV4? Inte lätt att veta, för han blev inte långlivad. Av allt att döma fick han sparken. Dock hann han med att leverera en klassiker! Jag vet inte hur många gånger jag och Heltne har refererat till detta. Förmodligen en miljard gånger. Det var när England spelade och Ashley Cole tog en språngmarch på sin vänsterkant som Dahlin sakligt och torrt säger att han: skulle ranka Ashley Cole som en av världens tre bästa vänsterbackar, offensivt.

Det kanske inte är uppenbart varför detta citat är så roligt, eftersom Dahlins ord är helt sanna! Jag menar, nämn tre bättre offensiva vänsterbackar (årgång -04). Det roliga är att föreställa sig alla olika rankingar Dahlin måste ha haft. Hade han en tre-i-topp för offensiva vänsterbackar borde han ju haft en för defensiva också. Samma sak för mittbackar och högerbackar. Förmodligen rankade han också de som var bäst allround. Sen kommer vi till mittfältet och - du fattar... Tre olika rankingsystem per position gör att Dahlin måste ha haft ungefär 300 olika tre-i-topp listor med sig i EM-studion. Och ändå fick han kicken. Världen är orättvis.

Som ett odjur

En sommarkväll förra månaden tog jag och en vän vara på det faktum att det vi bara vara knappa tio mil från Helsingborg och åkte för att se Helsingborg-AIK. En match som hade det mesta, som det brukar heta. Fem mål, två argentinska nyförvärv som visade sig vara värda pengarna, och en hemmaspelare som buades ut så fort han rörde bollen. (Babis Stefanidis, som dagen innan blivit klar för Malmö FF)

Den hade naturligtvis också publik. Vi stod på ståplats, några meter och två stängsel ifrån AIK:s tillresta svarta armé. Men det var inte de som fascinerade mest denna afton. Istället drogs våra blickar mote en man som stod allra längst ner på ståplatsläktaren, med armbågarna lutade mot staketet. Han var några år och 45, hyfsat tärd av tiden och utan några spektakulära, utstickande drag. Förutom t-shirten. Hans lätt framåtlutande ställning gjorde ryggtavlan tydlig och lättläst för alla oss som stod snett ovanför honom och tittade, ömsom på planen ömsom på detta famösa budskap. För på hans rygg stod med nästan onaturligt stora bokstäver: "I Fuck Like A Beast."

(Här kunde man fortsatt med ett försök att skåda in i mannens huvud och hans förflutna. Hur hade han fått denna t-shirt? Vad tänkte han när han tog på sig den på morgonen? Mindes han vad det stod på ryggen när han valde sin plats på läktaren, den plats på arenan som troligen gjorde budskapet mest synligt för flest antal människor? Eller var det just det han gjorde? Var det ett skämt, eller fanns det ändå någonstans djupt därinne en förhoppning om denna kväll finna någon särskild? Jag lämnar dock dessa vidare spekulationer åt läsarens egen fantasi.)

What's the color of love?

Aftonbladets Vi 5-frågespalt på sista sidan är och förblir det främsta forumet för fantastiska Glenn Hysén-citat. Härom dagen ställdes frågan huruvida ens favoritfärg beror på kön. Alltså om killar gillar blått och tjejer rosa, antar jag. Vilken rolig fråga! Och en inspirerad Glenn klampar in och slår fast att: Ja det stämmer. Det finns väl bevis för det?

Heja Sverige!

Folkpartiets nya partiledare

I en tid då precis exakt alla politiska partier har en socialliberalistisk agenda har Folkpartiet förlorat vind i kappan, den hänger rådlös rätt ner som fastnaglad av tältpinnar. Jag menar, är det någon som kan namnet på partiets partiledare till exempel, finns det någon ens, jag vet inte. Hur som helst har jag ett förslag. Jag föreslår ett delat ansvar, två språkrör, en dynamisk, karismatisk duo med raka ryggar, med trygga blickar, med ett språk som Sven Svensson i Herrljunga förstår. Folkpartiet behöver erövra folket igen, leta sig fram till en världsordning som på Bengt Westerbergs tid. Ja, fast två punkt noll. Och Folkpartiet behöver namn, namn man känner igen, namn som resonerar samtidigt mjukt och vasst ute i stugorna. Jag föreslår två potenta män på höjden av sin sexualitet, två män som sett världen, två män som med självinsikt och självdistans har förmågan att förklara: ”Så här ligger det till…”. Jag föreslår två namn som fotfolket både kan identifiera sig med och se upp till. Jag talar naturligtvis om Sven-Göran Eriksson och Glenn Hysén. Sven och Glenn med hela svenska folket.

Men vilka politiska frågor ska prioriteras? Ja, egentligen kommer det inte vara så viktigt, partiet kommer bli ett av de största över en natt, och det är ju ändå det som är viktigt. Men jag har ändå några förslag. Jag tycker att Sven och Glenn ska fokusera på vad de verkligen kan: jämlikhet och ekonomi. Både Sven och Glenn har visat att de är moderna män som både kan älska kvinnor och beundra dem, för att inte tala om den fingertoppskänsla som Glenn haft i sin kamp för homosexuellas rättigheter att vara just homosexuella inom idrotten. Jämlikhet alltså. Män och kvinnor, bögar och flator och allt vad det nu kan vara: alla är vi lika. Sen har vi ekonomin och då menar jag givetvis en fullt oreglerad marknadsekonomi. Både Sven och Glenn har tjänat stora pengar. Men de har kämpat för det. Slutsatsen är att alla kan, bara man vill och försöker. Lite som i staterna. Tränar du så blir du en bra fotbollsspelare, tränar du blir du en bra jurist. Vi måste minnas att Glenn Hysén kanske är den långsammaste spelaren som någonsin spelat elitfotboll, och att Sven-Göran Eriksson är den kåtaste tränare som någonsin tränat ett landslag. Men de har ändå lyckats.

Alltså. Du får vara som du är, bara du inte slår ihjäl din granne. En klassisk liberal tanke. Den som kan betala får köpa. En klassisk liberal tanke. Skillnaden är att dessa tankar bärs upp av två konkreta exempel, två förebilder. Och! När de nya partiledarna är på plats tror jag att Folkpartiet ska byta namn. Folkpartiet känns inte jättefräscht. Då tror jag mer på namnet Heja Sverige. Vem hejar inte på Sverige liksom.

Phil who?

Hög tid att nämna något om premiäromgången i Premier Leauge. Klart utropstecken att Manchester United tappade poäng hemma mot Reading. Men det roligaste var kanske DN:s uppsnack inför West Ham-Manchester City. När denna annars så pålitliga tidning gick igenom spelartrupperna måste skribenten ha drabbats av ett kort hjärnsläpp. West Hams nyförvärv Jonathan Spector fick nämligen heta - Phil Spector! Hela dagen roade jag mig med att försöka föreställa mig hur det skulle se ut om Phil Spector - den legendariska mordmisstänkta ADHD-skivproducenten - spelade matchen. Kanske skulle han skjuta ihjäl Bianci och skylla på Ljungberg?

Gillian och Göran

Känner att jag måste berätta en fin grej som hände när jag och pappa var på Gillian Welchs konsert på Chinateatern i Stockholm förra veckan. Det var så, att när vi satt där och njöt som bäst av Gillians nostalgiska folk-country lutar sig pappa mot mig och viskar: Om du vill skriva om konserten i din blogg kan du knyta ihop det med att Göran Arnberg fyller 50 idag. Vilken klassiker!

Göran Arnberg var en riktig klippa i Brages backlinje under guldåren på 80-talet. Det finaste jag vet är att Brage mötte Inter i UEFA-cupen 1988. Brage stod upp bra borta på San Siro men förlorade med 1-2 om jag inte misstar mig. Vid returmatchen på Domnarvsvallen hade Brage länge 1-1, men föll till slut även då med 1-2. Vi ska komma ihåg att Inter hade Lothar Matthäus i truppen. Vi hade Göran Arnberg!

Idag harvar Brage i division 2 och möter lag som Heby, Brynäs och Vallentuna. Föga upplyftande... Men när samtiden inte räcker till är det tur att man kan blicka bakåt. Fråga Gillian Welch om det.