En vag känsla

Jag kan inte minnas att jag någonsin lagt någon energi på OS-fotboll. Jag har alltid haft en vag känsla av att den inte riktigt räknas.  Hur det här med OS-landslaget fungerar har också alltid varit diffust, och jag fick förklarat för mig först i år vad dess kännetecken är: U-21 landslaget förstärkt med 3 äldre förmågor. Konstigt och dumt, om du frågar mig.

Vad jag dock tydligt minns är att det, i åttiotalets Borlänge, pratades en hel del om att Anders Sjöö var påtänkt för OS-landslaget. Men det hjälpte inte. OS-fotbollen var ointressant även om en ettrig Brage-spelare kanske kom med. 

Att Anders Sjöö idag är tränare för Brage känns dock både intressant och begripligt. Det räknas. Nyligen blev det klart att självaste Leif Boork blir Sjöös rådgivare och även om det är konstigt så har jag en vag känsla av att det är perfekt. 

78-åring åkte vilse på bagageband

Joel!

En 78-årig kvinna som skulle resa från Arlanda till Tyskland på tisdagen hamnade riktigt fel på flygplatsen. Kvinnan missuppfattade nämligen instruktionerna efter incheckningen och lade - i stället för sin väska - sig själv på det obemannade bagagebandet, skriver Upsala Nya Tidning på nätet. Med hast färdades hon in i bagagehanteringen där flygplatsens personal tog emot. Den vilsna kvinnan klarade sig utan allvarliga skador och hann dessutom med sitt flygplan, enligt Arlandapolisen.

Och då kanske du undrar vad det här har med fotboll att göra. Jo, det ska jag berätta för dig. Den 78-kvinnan var Anders Svenssons mormor.

Höstens hetaste startelva

Ja, precis, där uppe. Det är Ribbans "startelva". Min favorit är ugglan på innermittfältet. Klok, erfaren, på hugget när det verkligen gäller. En samtidens Lothar Matthäus.

Café

Igår när jag och en god vän väntade på pizza bläddrade jag i sommarens nummer av tidningen Café för att få tiden att gå. Att Café inte är min kopp te visste jag redan, men efter gårdagen kan jag bättre artikulera varför. På följande tre punkter skiljer jag mig från Caféläsaren:

1. Jag tycker inte att Christian Wilhelmsson är ett missförstått geni.
2. Jag tycker inte att det är tufft att Christian Wilhelmsson ska lansera en egen kollektion smycken.
3. Jag tycker inte att det är tufft att Christian Wilhelmsson spontanköpt en motorcykel.

The Tigers of Hull City

En sommar i början av nittiotalet hade jag min enda tid som dataspelsberoende. I tre veckor spelade jag Football Manager varje dag – hela dagen, halva natten. Jag började i engelska division tre och valde mellan lagen som då spelade i den engelska tredjedivisionen. Jag var sisådär fjorton, femton år och det föll sig helt naturligt att välja Hull City. Jag visste att Hull var en hård kust- och industristad i nordöstra England. Coolt tyckte jag. Dessutom hade de svartoranga dräkter och en tiger på klubbemblemet. Coolt tyckte jag.
Jag köpte och sålde spelare. Hamnade i mitten av ligan ett par säsonger. Åkte på träningsläger. Byggde ut arenan. Gick till fjärde omgången i FA-cupen. Det var en hård tillvaro för klubben fans. Men efter tre veckor och nio säsonger vann jag en oförglömlig trippel. Jag vann högstaligan, FA-cupen och Europacupen samma säsong. Jag la av. När jag stod på toppen. Ett värdigt avslut som spelberoende tonåring.
Sedan den sommaren har jag följt Hull Citys resa i tabellerna. Några år gick det så dåligt att de fanns inte i tidningarnas tabeller. Men i år finns de för första gången i Englands högsta division. Och just nu ligger de på fjärde plats just under Champions League-sträcket. Jag tänker att min avslutningssäsong sannolikt var en profetia. I år vinner Hull City Premier League, Champions League och FA-cupen. Minst. Go Tigers!