lördag 30 juni 2007
Mexico -86, Tour de France och havererade romanprojekt
På tisdag åker jag till Volda igen. Volda är världens vackraste plats och ligger längst ut på den norska västkusten, där det smala landet är som bredast. Det är dags att plocka upp det havererade romanprojektet, det är dags att försöka blåsa liv i romanfigurer som nu när jag skriver det här mest påminner om trasdockor i ett dammigt pojkrum. I tre veckor ska jag bo ensam i min mormors gamla hus med utsikt över Rotevatnet, Rotsethornet och fjorden som inte vet vad den heter. Vi har alltid bara sagt fjorden om den bottenlöst ruvande, den iskalla, den mytiska… I tre veckor ska jag bokstavligt gå upp med tuppen på gården, sätta på kaffekokaren jag förberett kvällen innan, jag ska inte röka en cigarett men däremot sätta mig med den svarta datorn vid köksbordet och… efter lunch titta på Tour de France. Om jag fick välja någonting i tv-tablåerna jag var tvungen att titta på varje dag i hela mitt liv skulle jag inte välja att titta på Champions League, inte fotbolls-VM i Mexico. Jag skulle välja vilket år som helst av Tour de France. Touren är det perfekta tv-programmet: allt är upp till dig som sitter framför tv:n. Ja, med förutsättningar som bara den vackraste romanen kan ge dig. Romanens svarta bokstäver på vita ark kräver inte sällan tålamod som om vi fortfarande lever på 50-talet. Till exempel måste man sitta still. Egentligen hopplöst. Men det är som den norske demonförfattaren Stig Sæterbakken, grannlandets samtida svar på Hemingway, sa till mig efter en våt natt i Oslo (han hade druckit 10-årig Laphroaig i ett dygn): ”jeg elsker prosa, allt rymmes i prosa, prosa er mitt liv”. Jag tyckte det var det finaste jag någonsin hört. Och jag är fortfarande beredd att hålla med honom: allt rymmes i Tour de France. I fem sex timmar sitter jag och tänker på saker jag lovat mig själv och inte hållit, på barndomsminnen om sol och skuldkänslor, på vänskap som blåstes ut, på kärlek som är så vacker att det gör fysiskt ont. En salig melankoli breder ut sig i det vardagsrum där lukten av egenrullade cigaretter och pilsner på mörk flaska sitter i väggarna. Ett nytt dopningsfall avslöjas precis exakt varje dag, men det liksom rör mig inte. Skulle någonting vara mindre vackert bara för att livet i sig är en möjlighet att stimulera orättvisa?
måndag 25 juni 2007
Nothing compares 2 U
Nu är det alltså klart. Thierry Henry lämnar Arsenal för Barcelona och londonborna lär gråta så att Themsen svämmar över. Men varför deppa? Arsenal har ju Adebayor! Vi får inte glömma att denne man agerade vikarie för Henry nästan hela den gångna säsongen och att han nästan för egen maskin förde Gunners till såväl liga- som Champions Leauge-titeln. Skytteligan vann han också. Han gjorde en miljon mål.
Fan, Wenger kan ju sälja Ljungberg också! Fabregas med. Och Hleb. Äh, han behöver inget mittfält över huvud taget; han har ju Adebayor! Förresten tycker jag Wenger har suttit väl länge nu. Mitt förslag är att Emmanuel Adebayor tar över och blir spelande tränare.
Fan, Wenger kan ju sälja Ljungberg också! Fabregas med. Och Hleb. Äh, han behöver inget mittfält över huvud taget; han har ju Adebayor! Förresten tycker jag Wenger har suttit väl länge nu. Mitt förslag är att Emmanuel Adebayor tar över och blir spelande tränare.
lördag 23 juni 2007
Glenn om att vara man
Glenn Hysén är en offentlig person. Det innebär att många drar i honom, tusentals är vi som vill veta vad han tycker om till exempel Irakkriget. Det är logiskt. Själv har jag många andra frågor där jag tror att Glenn skulle kunna fungera utmärkt som en vägvalens ciceron. Inte minst ser jag honom som en förebild vad gäller manlighet. Han har alltid verkat säker i sin sexualitet. Samtidigt har jag inte riktigt känt mig säker på vad han står i det feministiska projektet. Konkreta frågor jag velat ställa öga mot öga är till exempel om han någon gång känt sig som en machoman, om han innerst inne känner sig mjuk, om han är för jämställdhet eller inte. Det sista är ju jätteviktigt! Så i självaste midsommarnatten kom jag på den nästan för självklara idén att googla på ”Glenn” och ”machoman”. Som första träff dök artikeln nedan upp, en exklusiv intervju för salongK.se, Sveriges första nätmagasin för kvinnor…
Vad är manlighet för dig?
– Manlighet för mig är att man ska kunna visa känslor och att våga stå för vad man tycker. Bara för att man är man behöver man inte vara macho, stor, stark och världsbäst. När jag spelade i Liverpool delade jag rum med en kille som heter Steve McManaman. En kväll låg vi och kollade på en dokumentär om en dödssjuk kille i tioårsåldern som dog. Jag grinar än i dag när jag tänker på det. Så orättvist. När det handlar om barn tycker jag att det är väldigt jobbigt eftersom jag själv har barn.
Har du känt dig som en machoman någon gång?
– Nej, aldrig. Jag förstår inte varför man ska göra det. Folk får tycka och tänka vad de vill, det bekommer mig inte. Jag är den jag är och trivs med det.
Innerst inne är du mjuk?
– Absolut. Men jag har aldrig visat något annat utåt heller, som att jag skulle vara en hård, tuff snubbe. Det finns ingen som kan säga det om mig. Ibland har jag hört att folk har kallt mig för kaxig. Kaxig? Det är det minsta jag är. Jag har aldrig varit kaxig i hela mitt liv.
I din biografi, "Hyss och allvar med Glenn Hysén" skriven med Gerhard Karlsson, berättar du om en händelse när du spelade i Fiorentina i Italien. En man slog till din fru Helena och du sprang efter och tryckte upp honom mot en vägg. Är du beskyddande?
– Jag tål ganska mycket innan det slår över. Det kanske är bättre att bli lite småförbannad ofta än att bli helt rasande någon gång? Men den gången var det befogat. Jag blev helt galen och kunde ha lyft två ton. Mannen bad om ursäkt 43 gånger. När det gäller familjen är jag beskyddande. Skulle något hända min familj vet jag inte hur jag skulle klara det.
Är du för jämställdhet?
– Ja, jag har inga problem med det. Kvinnor och män är två olika kön och gör vi saker lika bra ska vi ha lika bra betalt. Nu tycker jag att det är fjantigt att man ska man köra in kvinnor enbart för att det ska bli jämlikt. Framförallt är det så inom sporten. Det är inte bara att sätta in ett kvinnoansikte som är sött och trevligt, de måste kunna något också. Men det spelar ingen roll vad du gör utan det är kunskapen i det du gör som är det viktiga. Om du är man eller kvinna spelar ingen roll.
I din biografi säger du att du inte tycker att unga tjejer ska elitsatsa. I dag är klimatet ett annat, har du ändrat dig ?
– Det där var 20 år sedan, nu måste jag säga att min ställning i frågan har ändrats. Men jag tycker att det är synd när tjejer blir för manliga, jag står för det och säger det rent ut. De kan spela om de vill, men jag tycker det blir fel. Jag tycker inte att kvinnor ska se ut som män.
Om någon av dina döttrar skulle velat elitsatsa då?
– Jag hade aldrig motarbetat det, absolut inte. Min äldsta dotter som är 23 spelade fotboll när hon var yngre. Nu bor hon ihop med en fotbollspelare och får nog av fotboll hemma, annars hade hon nog fortsatt. Jag hade aldrig haft några problem med det.
I "FC Z" var du alltid välklädd. Är du modeintresserad?
– Märkeskläder är det minsta jag bryr mig om. Jag är inte ett dugg modeintresserad. I "FC Z" hade vi kläder vi var tvungna att bära. Hemma går jag i träningsoverallsbyxor och T-shirt eller jeans och någon skjorta. Det värsta är när vi är ute och kommenterar matcher och är tvungna att ha på oss kostym och slips. Jag känner mig instängd.
Handlar du dina kläder själv?
– Jag hatar att gå i affärer. Helena drar med mig ut för att shoppa två, tre gånger om året men när jag väl är med tycker hon bara att jag stressar henne. Jag vill bara ut från butikerna. Hon har köpt kläder till mig i alla år.
I din biografi berättar du att dina bullbaksförsök inte har varit helt lyckade. Känner du dig hemma i köket i dag?
– Min första fru frågade mig om jag kunde pensla bullarna med ägg, det här får låta hur korkat som helst, men jag tog ägget som låg bredvid och drog det över bullarna, med skalet på. Jag trodde att skalet skulle göra att det blev någon särskild yta. Att bullarna inte skulle bli brända. Jag kan laga en potatisgratäng och steka en lövbiff. Men att fixa en sås till, det klarar jag inte.
Är du en bra familjefar?
– Det tror jag. När jag väl är hemma försöker jag att ställa upp och umgås så mycket som det går. Familjen har alltid varit viktig för mig. Jag ville inte vara 90 år och inte ha några barn. Barn är livet, att kunna vara med dem och se hur de växer upp är glädje varje dag.
Du och Helena har varit gifta i 20 år i år. Vad är knepet?
– Knepet är att man bryr sig om varandra. Att man respekterar och tar hänsyn till den andre. Men jag känner många gånger att jag försummar familjen. Vad jag än gör är jag ute och reser och Helena får alltid vara hemma och ta markservicen. Men barnen har känt en trygghet i att när de kommer hem från skolan är hon hemma och maten står på bordet.
När du var i 30-årsåldern ville du söka till brandmansutbildningen, men din tränare lät inte dig åka till antagningen. Vill du fortfarande bli brandman?
– Ja, jag har alltid velat bli brandman. Jag känner många brandmän och de ångrar inte sina jobb. Det är förhållandevis dåligt betalt med tanke på vad de uträttar, men allt som ingår i jobbet har jag har hållit på med i hela mitt idrottsliv. Du har den viktiga lagsammanhållningen, att man har kul i omklädningsrummet, tjötar och driver med varandra. När det händer någonting får man verkligen bekänna färg och slita och annars kan du ändå träna och hålla igång. Det hade varit ett perfekt jobb för mig.
Vad är manlighet för dig?
– Manlighet för mig är att man ska kunna visa känslor och att våga stå för vad man tycker. Bara för att man är man behöver man inte vara macho, stor, stark och världsbäst. När jag spelade i Liverpool delade jag rum med en kille som heter Steve McManaman. En kväll låg vi och kollade på en dokumentär om en dödssjuk kille i tioårsåldern som dog. Jag grinar än i dag när jag tänker på det. Så orättvist. När det handlar om barn tycker jag att det är väldigt jobbigt eftersom jag själv har barn.
Har du känt dig som en machoman någon gång?
– Nej, aldrig. Jag förstår inte varför man ska göra det. Folk får tycka och tänka vad de vill, det bekommer mig inte. Jag är den jag är och trivs med det.
Innerst inne är du mjuk?
– Absolut. Men jag har aldrig visat något annat utåt heller, som att jag skulle vara en hård, tuff snubbe. Det finns ingen som kan säga det om mig. Ibland har jag hört att folk har kallt mig för kaxig. Kaxig? Det är det minsta jag är. Jag har aldrig varit kaxig i hela mitt liv.
I din biografi, "Hyss och allvar med Glenn Hysén" skriven med Gerhard Karlsson, berättar du om en händelse när du spelade i Fiorentina i Italien. En man slog till din fru Helena och du sprang efter och tryckte upp honom mot en vägg. Är du beskyddande?
– Jag tål ganska mycket innan det slår över. Det kanske är bättre att bli lite småförbannad ofta än att bli helt rasande någon gång? Men den gången var det befogat. Jag blev helt galen och kunde ha lyft två ton. Mannen bad om ursäkt 43 gånger. När det gäller familjen är jag beskyddande. Skulle något hända min familj vet jag inte hur jag skulle klara det.
Är du för jämställdhet?
– Ja, jag har inga problem med det. Kvinnor och män är två olika kön och gör vi saker lika bra ska vi ha lika bra betalt. Nu tycker jag att det är fjantigt att man ska man köra in kvinnor enbart för att det ska bli jämlikt. Framförallt är det så inom sporten. Det är inte bara att sätta in ett kvinnoansikte som är sött och trevligt, de måste kunna något också. Men det spelar ingen roll vad du gör utan det är kunskapen i det du gör som är det viktiga. Om du är man eller kvinna spelar ingen roll.
I din biografi säger du att du inte tycker att unga tjejer ska elitsatsa. I dag är klimatet ett annat, har du ändrat dig ?
– Det där var 20 år sedan, nu måste jag säga att min ställning i frågan har ändrats. Men jag tycker att det är synd när tjejer blir för manliga, jag står för det och säger det rent ut. De kan spela om de vill, men jag tycker det blir fel. Jag tycker inte att kvinnor ska se ut som män.
Om någon av dina döttrar skulle velat elitsatsa då?
– Jag hade aldrig motarbetat det, absolut inte. Min äldsta dotter som är 23 spelade fotboll när hon var yngre. Nu bor hon ihop med en fotbollspelare och får nog av fotboll hemma, annars hade hon nog fortsatt. Jag hade aldrig haft några problem med det.
I "FC Z" var du alltid välklädd. Är du modeintresserad?
– Märkeskläder är det minsta jag bryr mig om. Jag är inte ett dugg modeintresserad. I "FC Z" hade vi kläder vi var tvungna att bära. Hemma går jag i träningsoverallsbyxor och T-shirt eller jeans och någon skjorta. Det värsta är när vi är ute och kommenterar matcher och är tvungna att ha på oss kostym och slips. Jag känner mig instängd.
Handlar du dina kläder själv?
– Jag hatar att gå i affärer. Helena drar med mig ut för att shoppa två, tre gånger om året men när jag väl är med tycker hon bara att jag stressar henne. Jag vill bara ut från butikerna. Hon har köpt kläder till mig i alla år.
I din biografi berättar du att dina bullbaksförsök inte har varit helt lyckade. Känner du dig hemma i köket i dag?
– Min första fru frågade mig om jag kunde pensla bullarna med ägg, det här får låta hur korkat som helst, men jag tog ägget som låg bredvid och drog det över bullarna, med skalet på. Jag trodde att skalet skulle göra att det blev någon särskild yta. Att bullarna inte skulle bli brända. Jag kan laga en potatisgratäng och steka en lövbiff. Men att fixa en sås till, det klarar jag inte.
Är du en bra familjefar?
– Det tror jag. När jag väl är hemma försöker jag att ställa upp och umgås så mycket som det går. Familjen har alltid varit viktig för mig. Jag ville inte vara 90 år och inte ha några barn. Barn är livet, att kunna vara med dem och se hur de växer upp är glädje varje dag.
Du och Helena har varit gifta i 20 år i år. Vad är knepet?
– Knepet är att man bryr sig om varandra. Att man respekterar och tar hänsyn till den andre. Men jag känner många gånger att jag försummar familjen. Vad jag än gör är jag ute och reser och Helena får alltid vara hemma och ta markservicen. Men barnen har känt en trygghet i att när de kommer hem från skolan är hon hemma och maten står på bordet.
När du var i 30-årsåldern ville du söka till brandmansutbildningen, men din tränare lät inte dig åka till antagningen. Vill du fortfarande bli brandman?
– Ja, jag har alltid velat bli brandman. Jag känner många brandmän och de ångrar inte sina jobb. Det är förhållandevis dåligt betalt med tanke på vad de uträttar, men allt som ingår i jobbet har jag har hållit på med i hela mitt idrottsliv. Du har den viktiga lagsammanhållningen, att man har kul i omklädningsrummet, tjötar och driver med varandra. När det händer någonting får man verkligen bekänna färg och slita och annars kan du ändå träna och hålla igång. Det hade varit ett perfekt jobb för mig.
onsdag 20 juni 2007
Allt hänger samman
I fredags flyttade jag in i min nyinköpta tvårumslägenhet i Uppsala. Jag inser att allmänintresset för denna nyhet lär vara obefintligt - men för mig känns det stort. Nästan episkt! Roligast var kanske att min käre far hjälpte mig med flyttlasset. Medan soffa och hyllor bars uppför trapporna slog vi fast att vi bör spendera mer tid tillsammans, och VIPS var biljetter till gårdagens stockholmsderby inköpta. Under helgen gick jag runt, som på moln, och plockade i nya lyan och såg fram emot en fin kväll med pappa på Råsunda.
Alla som någon gång flyttat vet att det innebär ganska mycket rodd. Det är mycket att styra upp och mycket att kolla upp! På min lediga tisdageftermiddag gick jag en liten runda för att kolla saker som tvättstuga, förråd, soprum och sånt. Det enda nämnvärda från denna eskapad är en lustighet som utspelade sig i soprummet. Ni förstår, i mitt nya soprum finns ca 20 stycken soptunnor för brännbart avfall, men bara en ynka komposttunna. Det här med att skilja komposterbart avfall från brännbart kanske inte är så poppis här, tänkte jag och sneglade ner i en brännbart-tunna för att försöka se efter vad folk egentligen slänger där. Vad som då händer är att mina ögon omedelbart faller på en genomskinlig påse innehållandes kvitton och en 20-kronorssedel, denne tryckt mot kanten så att Selma riktigt log mig rakt i synen!!! Selma åkte ner i fickan, och jag återvände till lyan inspirerad av denna oväntade händelse. Innan det var dags att ta pendeln till Stockholm och derbyt hann jag med en bra stunds plockande med min Lagerlöf-samling. Jag vill slå fast att Selma Lagerlöf är min absoluta favoritförfattare! För er ofrälsta kan jag garantera fantastiska lässtunder. Börja med Kejsarn av Portugallien. Fortsätt med Jerusalem.
Fotbollen då, Ribban? Jo, det ska erkännas att totalupplevelsen av mitt allra första stockholmsderby var så mäktig att jag bitvis hade svårt att koncentrera mig på matchen. Istället vandrade tankarna 20 år tillbaka i tiden - till något som då skapade en liknande känsla. Nu talar vi inte om Hammarby, utan om ett annat grön-vitt lag. Brage är lage'! IK Brage från Borlänge. Pappa hade årskort och jag fick följa med. Match efter match med allsvensk fotboll! På Domnarvsvallen fanns många element som satte fräs på en sjuårings sinnen! Simon Hunt's (nr 7) hockeyfrilla, Bengt Anderssons (idag IFK Göteborg) pondus i målet, doften av kokkorv blandat med popcorn, en förståndshandikappad gaphals på södra läktaren med smeknamnet Groven, speakern Everts varma faderliga röst, Serik-fans vulgära hejarramsor och, inte minst - pappa. Simon Hunt får ursäkta, men vid den här tidpunkten var pappa min absoluta idol. Att gå på fotboll med pappa var stort! Något jag hela mitt liv kommer se tillbaka på med värme och tacksamhet. En, i och för sig bitvis sömnig, Hammarby-match på Råsunda kommer arkiveras i samma fil i minnesbanken. 2-0 mot Djurgården. Forza Bajen! Du och jag, pappa!
Efter matchen mötte jag upp med Heltne för korv och eftersnack. Korv är en essensiell del av en fotbollsupplevelse - så vi höll ut fastän kön var lång. Väl framme hos korvgubben förbannade jag för ett ögonblick mig själv för att jag glömt tagit ut kontanter. Men. Handen i fickan och en viss Selma Lagerlöf tittar fram...
Alla som någon gång flyttat vet att det innebär ganska mycket rodd. Det är mycket att styra upp och mycket att kolla upp! På min lediga tisdageftermiddag gick jag en liten runda för att kolla saker som tvättstuga, förråd, soprum och sånt. Det enda nämnvärda från denna eskapad är en lustighet som utspelade sig i soprummet. Ni förstår, i mitt nya soprum finns ca 20 stycken soptunnor för brännbart avfall, men bara en ynka komposttunna. Det här med att skilja komposterbart avfall från brännbart kanske inte är så poppis här, tänkte jag och sneglade ner i en brännbart-tunna för att försöka se efter vad folk egentligen slänger där. Vad som då händer är att mina ögon omedelbart faller på en genomskinlig påse innehållandes kvitton och en 20-kronorssedel, denne tryckt mot kanten så att Selma riktigt log mig rakt i synen!!! Selma åkte ner i fickan, och jag återvände till lyan inspirerad av denna oväntade händelse. Innan det var dags att ta pendeln till Stockholm och derbyt hann jag med en bra stunds plockande med min Lagerlöf-samling. Jag vill slå fast att Selma Lagerlöf är min absoluta favoritförfattare! För er ofrälsta kan jag garantera fantastiska lässtunder. Börja med Kejsarn av Portugallien. Fortsätt med Jerusalem.
Fotbollen då, Ribban? Jo, det ska erkännas att totalupplevelsen av mitt allra första stockholmsderby var så mäktig att jag bitvis hade svårt att koncentrera mig på matchen. Istället vandrade tankarna 20 år tillbaka i tiden - till något som då skapade en liknande känsla. Nu talar vi inte om Hammarby, utan om ett annat grön-vitt lag. Brage är lage'! IK Brage från Borlänge. Pappa hade årskort och jag fick följa med. Match efter match med allsvensk fotboll! På Domnarvsvallen fanns många element som satte fräs på en sjuårings sinnen! Simon Hunt's (nr 7) hockeyfrilla, Bengt Anderssons (idag IFK Göteborg) pondus i målet, doften av kokkorv blandat med popcorn, en förståndshandikappad gaphals på södra läktaren med smeknamnet Groven, speakern Everts varma faderliga röst, Serik-fans vulgära hejarramsor och, inte minst - pappa. Simon Hunt får ursäkta, men vid den här tidpunkten var pappa min absoluta idol. Att gå på fotboll med pappa var stort! Något jag hela mitt liv kommer se tillbaka på med värme och tacksamhet. En, i och för sig bitvis sömnig, Hammarby-match på Råsunda kommer arkiveras i samma fil i minnesbanken. 2-0 mot Djurgården. Forza Bajen! Du och jag, pappa!
Efter matchen mötte jag upp med Heltne för korv och eftersnack. Korv är en essensiell del av en fotbollsupplevelse - så vi höll ut fastän kön var lång. Väl framme hos korvgubben förbannade jag för ett ögonblick mig själv för att jag glömt tagit ut kontanter. Men. Handen i fickan och en viss Selma Lagerlöf tittar fram...
Framgångens pris
Det var 1994 och USA tog sig hedervärt vidare från ett gruppspel med Schweiz, Colombia och Rumäninen, för att sedan - via en match spelade på självaste independence day - passeras ut ur turneringen av Brasilien. I backlinjen finns bockskägget: Alexi Lalas. I Mats Nyströms stora gåva till svensk kulturhistoria - VM krönikan-94 - porträtteras han till låten "Get a haircut and get a real job."
Nu är han manager för Los Angeles Galaxys, och gör med värvningen av David Beckham ytterligare ett försök att sälja in fotbollen i Amerikat.
Jobbet är kirrat. Och skägget är borta. Et tu, Alexi?
söndag 17 juni 2007
Vem är Glenn Hysén?
Hur presenterar man bäst en sådan komplex och ogreppbar renässansmänniska som Glenn Hysén? Wikipedia förstås...
Glenn Hysén, född 30 oktober 1959 i Biskopsgården Göteborg, fotbollsspelare (mittback). Hysén är far till fotbollsspelarna Tobias (Sunderland AFC) och Alexander Hysén (BK Häcken).
Hysén var en av Sveriges stora spelare under 1980-talet och han gjorde 68 A-landskamper. Han är den ende, frånsett Tomas Brolin för hans insats mot Rumänien i fotbolls-VM 1994, som fått betyget sex getingar av Expressen. Detta fick han efter sin starka insats mot England i VM-kvalet 1988 på Wembley i London. Matchen slutade 0-0 efter en gedigen insats av försvarsgeneralen Hysén.
Hysén slog igenom i IFK Göteborg under Sven-Göran Erikssons ledarskap. I "Blåvitts" dress vann Hysén UEFA-cupen 1982 efter finalseger över västtyska Hamburger SV, samt SM-guld. Karriären fortsatte sedan framgångsrikt i nederländska PSV Eindhoven, italienska AC Fiorentina och engelska Liverpool FC. Sedermera varvade Hysén ner i GAIS och Skogens IF.
Idag arbetar Hysén som expertkommentator för Viasats kanaler (TV6, Viasat Sport-kanalerna och TV3). Alltsomoftast bisitter Hysén Henrik Strömblad (tidigare Lasse Kinch och Åke Unger) direkt på matcharenan. Vid varje sändning utser Hysén tre kandidater till "matchens bäste spelare". Vid detta inslag har det väckts en del uppmärksamhet att Hysén hyser en viss förkärlek till mittbackar, samma position han själv spelade på.
Vidare har Hysén även varit assisterande tränare för Torslanda IK, tränare för ZTV-fotbollslag FC Z samt tävlat i par med Linda Bengtzing i TV-programmet Rampfeber. Han har också givit ut självbiografin "Hyss och allvar med Glenn Hysén",
är också besjungen i sången Du och jag och Glenn Hysén.
Glenn Hysén, född 30 oktober 1959 i Biskopsgården Göteborg, fotbollsspelare (mittback). Hysén är far till fotbollsspelarna Tobias (Sunderland AFC) och Alexander Hysén (BK Häcken).
Hysén var en av Sveriges stora spelare under 1980-talet och han gjorde 68 A-landskamper. Han är den ende, frånsett Tomas Brolin för hans insats mot Rumänien i fotbolls-VM 1994, som fått betyget sex getingar av Expressen. Detta fick han efter sin starka insats mot England i VM-kvalet 1988 på Wembley i London. Matchen slutade 0-0 efter en gedigen insats av försvarsgeneralen Hysén.
Hysén slog igenom i IFK Göteborg under Sven-Göran Erikssons ledarskap. I "Blåvitts" dress vann Hysén UEFA-cupen 1982 efter finalseger över västtyska Hamburger SV, samt SM-guld. Karriären fortsatte sedan framgångsrikt i nederländska PSV Eindhoven, italienska AC Fiorentina och engelska Liverpool FC. Sedermera varvade Hysén ner i GAIS och Skogens IF.
Idag arbetar Hysén som expertkommentator för Viasats kanaler (TV6, Viasat Sport-kanalerna och TV3). Alltsomoftast bisitter Hysén Henrik Strömblad (tidigare Lasse Kinch och Åke Unger) direkt på matcharenan. Vid varje sändning utser Hysén tre kandidater till "matchens bäste spelare". Vid detta inslag har det väckts en del uppmärksamhet att Hysén hyser en viss förkärlek till mittbackar, samma position han själv spelade på.
Vidare har Hysén även varit assisterande tränare för Torslanda IK, tränare för ZTV-fotbollslag FC Z samt tävlat i par med Linda Bengtzing i TV-programmet Rampfeber. Han har också givit ut självbiografin "Hyss och allvar med Glenn Hysén",
är också besjungen i sången Du och jag och Glenn Hysén.
lördag 16 juni 2007
torsdag 14 juni 2007
På temat...
Men det finns också andra skäl att älska Glenn!
(Men vem är den sävlige kommentatorn, egentligen? Här skulle man ju velat ha Glenn både på planen och i kommentatorsbåset. Vore inte det den bästa av två världar, så säg!)
(Men vem är den sävlige kommentatorn, egentligen? Här skulle man ju velat ha Glenn både på planen och i kommentatorsbåset. Vore inte det den bästa av två världar, så säg!)
Jag älskar Glenn Hysén!
Att Glenn Hysén är en av världens roligaste människor är redan ett faktum. Ibland när jag och Heltne tittar på Champions Leauge skrattar vi varenda gång karln öppnar munnen; och då berör han endast fotboll, med stilsäker godtycklighet!
Vid ett fåtal tillfällen har det även hänt att Glenn bjudits in att delta i samhällsdebatten - av olika anledningar värderas väl hans "expertkunnande"... Naturligtvis blir detta ännu roligare! Vem minns inte Glenns medverkan i SVT:s samhällsprogram Faktum, där han förväntades ha något vettigt att säga rörande homosexuella fotbollsspelares möjligheter att "outa" i en starkt machobetonad fotbollskontext? Fantastiskt!!
Nu har det hänt igen! På Aftonbladets baksida finns frågespalten Vi 5 (eller vad den kallas), där okända och ibland kända svenskar får möjlighet att uttala sig i aktuella frågor. För några dagar sedan ställdes frågan huruvida svenska muslimska kvinnor ska få göra värnplikt iförda slöja. De fyra första tillfrågades svar kan summeras som en, i sig ganska rolig, kompott av präktig svensk, något änglsig politisk korrekthet. Sist ut är ni-vet-vem:
"Varför ska dom ha slöja? Om jag åkte till Iran eller Irak skulle ju jag få anpassa mig till dom regler som gäller där".
Som sagt. Glenn Hysén är en av världens roligaste människor!
Vid ett fåtal tillfällen har det även hänt att Glenn bjudits in att delta i samhällsdebatten - av olika anledningar värderas väl hans "expertkunnande"... Naturligtvis blir detta ännu roligare! Vem minns inte Glenns medverkan i SVT:s samhällsprogram Faktum, där han förväntades ha något vettigt att säga rörande homosexuella fotbollsspelares möjligheter att "outa" i en starkt machobetonad fotbollskontext? Fantastiskt!!
Nu har det hänt igen! På Aftonbladets baksida finns frågespalten Vi 5 (eller vad den kallas), där okända och ibland kända svenskar får möjlighet att uttala sig i aktuella frågor. För några dagar sedan ställdes frågan huruvida svenska muslimska kvinnor ska få göra värnplikt iförda slöja. De fyra första tillfrågades svar kan summeras som en, i sig ganska rolig, kompott av präktig svensk, något änglsig politisk korrekthet. Sist ut är ni-vet-vem:
"Varför ska dom ha slöja? Om jag åkte till Iran eller Irak skulle ju jag få anpassa mig till dom regler som gäller där".
Som sagt. Glenn Hysén är en av världens roligaste människor!
lördag 9 juni 2007
Avspark
Det talas mycket om blogghat. Men vår övertygelse är att allt verkligt gott är fött av kärlek. Denna blogg är född ur kärleken - till Glenn Hysén. Sexobjektet, mittbacken, "expertkommentatorn". I hans anda vill vi med subjektiv entusiasm skildra det som försiggår på fotbollens gröna ängar. Men vi tar oss också rätten att låta vår uppmärksamhet riktas mot det till synes ovidkommande. Kommentatorsbås, mediadrev, José Mourinhos brytning, matchdräkter, olika domares olika sätt att ta fram det gula respektive röda kortet, etc. Vårt grundläggande perspektiv på fotbollen är konstnärligt och teologiskt.
Som vår käre kollega på viasat skulle ha sagt: "Den här matchen behövde aldrig ta slut om du frågar mig."
Som vår käre kollega på viasat skulle ha sagt: "Den här matchen behövde aldrig ta slut om du frågar mig."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)