Ribban summerar

Känns på sin plats att göra någon typ av summering av detta VM. Rakt från magen. Ren freestyle.

Turneringens tre bästa spelare
1. Forlán
2. Puyol
3. Casillas

Turneringens största axelryckningar
1. Vuvuzelan
2. Jens Lind-reportagen
3. Perlskog/Fjellström (1+1 blev 0,5)

Turneringens snyggaste dräkter
1. Frankrikes vita bortaställ
2. Spaniens mörkblå bortaställ
3. Spaniens rödblå hemmaställ

Bubblare i föreg. kategori
Paraguay, Tyskland (svarta bortastället), England

Bästa kommentatorscitat
"Målrekordet i VM:s historia är 15 mål och innehas av Ronaldo - och då menar jag den riktiga Ronaldo." Robert Perlskog

Om TV-vinjetten
Tänk att man alltid kommer att tänka på Lejonkungen när ett stycke musik ska skapa en afrikakänsla.

Om Maradona
Synd på sätt och vis att han inte fick föra Argentina längre i turneringen, men petar man Cambiasso (yxmördaren från Patagonien) så får man stå sitt kast. För övrigt tyckte jag det var roligt när han förklarade att han inte var bög för att han pussat sina spelare. Som alibi nämnde han sin vackra unga flickvän Victoria (blond).

Bästa kommentatorsduon
Staffan och Glenn. Börjar jobba upp en skön dynamik. Gillar att Staffan gjort ett nummer av att Glenn fyllt 50. Älskar när Glenn börjar en mening med: "Nu är det så här, Staffan...".

Misslyckande man beklagade
Rooney

Misslyckande man skrattade rått åt
Ronaldo

Bästa matchen i matchen-begrepp
Dödens gren

Världens bästa land
Uruguay

Avslutningsvis ska det också sägas att VM fick ett poetiskt slut. Iniesta (den gode) fick avgöra mot Holland (de onda). På samma sätt som när Barcelona vinner Champions League kan man inte annat än konstatera att det är trevligt när juste välspelad fotboll räcker längst.

Sommarens egentliga höjdpunkt

I skuggan av Uruguays framfart i VM har sommarens egentliga höjdpunkt rullat igång: Tour de France. I dag är det dags för den första ordentliga bergsetappen. Kommer Contador att attackera Schleck, eller är utförsåkningen efter sista högkategorifjället för lång för att köras ensam. Ja, om han nu klarar av att rycka. Spänningen är olidlig.

VM:s bästa spelare är kristen, och Iniesta ska pilgrimsvandra – världsväckelsen är på väg!

Här en intervju av FIFA efter att Forlan fått Guldbollen, priset som turneringens bästa spelare. Att döma av den vänliga tonen i det han säger är han mycket god vän med Iniesta, och kanske Ulf Lundell. Iniesta som för övrigt lovade att göra en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela om Spanien vann VM. Och en man som Iniesta, eller Forlan, eller Ulf Lundell håller vad han lovar. Nästa måndag bär det av med apostlahästarna från Barcelona för att hedra Jesu apostel Jakob, vars kvarlevor finns i ett silverskrin i stadens gamla katedral... Men i väntan på bilder därifrån, Forlan om att spela fotboll för det uruguayska folkets skull:

If there was one thing lacking from Diego Forlan’s stellar performance here at the 2010 FIFA World Cup™ it was a piece of silverware, particularly after the deadly striker just missed out on clinching the adidas Golden Shoe for the competition’s top scorer. No matter, the inspirational Uruguayan No10 instead made off with the coveted adidas Golden Ball – awarded to the finest player at this year’s finals on South African soil.

Forlan thus becomes the fourth South American to claim the prize, following in the footsteps of Argentina’s Diego Maradona (1986) and Brazilian duo Romario (1994) and Ronaldo (1998). Just minutes after learning of his award, the Atletico Madrid hitman spoke exclusively to FIFA.com.

FIFA.com: Diego, how does it feel to have won the Golden Ball?
Diego Forlan: It’s as great as it is unexpected. I never even imagined something like this, nor did I have my sights set on it. As I’m a striker, I perhaps could have seen myself chasing the Golden Shoe, and in fact I came close. That would have been more normal. But to go from that to winning the prize for the best player... I’m enjoying it and I’m delighted, but I’m very aware that it’s the result of the spectacular tournament the team has had. It’s another reward for this positive period for Uruguayan football.

How did you find out you’d won?
To be honest, after I was nominated I decided to wait and see what happened, especially as there were rumours that I might win but nobody was revealing anything. Then I got a message from a friend in Buenos Aires which said 'Congratulations, you’ve won the Golden Ball’. Then my agent called me and confirmed it. I started getting more calls and suddenly all my squad-mates had charged into my room, and before I knew it they’d chucked me into the hotel swimming pool!

And yet you’re dedicating it to the people who did that to you...
It was incredible how they all came to my room to congratulate me. The fact that my team-mates and a lot of people back home in Uruguay pinned their hopes on me, and I was able to repay that faith out on the pitch while being just another member of the team, makes me feel very happy. I’d also like to highlight those lads who didn’t play much or didn’t feature at all. Those guys make up the backbone of the squad and this award is for them too.

Do you ever worry receiving this kind of recognition will go to your head?
I’ve won other awards during my career and I’m very grateful, but I don’t let them stop my feet from staying on the ground. I’ve got parents who taught me key values and brothers and sisters who help me stay on the right path. Everything is the result of hard work, so I’ll keep working to try and improve.
The fact that my team-mates and a lot of people back home in Uruguay pinned their hopes on me, and I was able to repay that faith out on the pitch while being just another member of the team, makes me feel very happy.
Uruguay striker Diego Forlan

Does this prize help make up for Uruguay not finishing on the podium?
I’m very happy about this award and the goals I scored, but to be honest I’m heading home a little sad because, having watched the Final, it hit me how close we were to playing in it. Losing the semi-final was a really cruel blow, which took me a couple of days to get over and which I still find hard to swallow.

Are you looking forward to having the Golden Ball in your hands?
I’ve not had much time to find out about that, but I gather that they’ll give me it in Zurich. I must admit that I’d have liked to have flown back to Uruguay with it. There’s no doubt it would have been the icing on the cake at the party they’re waiting to throw for us back in our country.

If you keep picking up awards, you’ll end up with no room on your mantelpiece soon...
It’ll definitely look good next to my two Pichichi awards for top scoring in the Spanish league! (laughs) We’ll find a good place for it, I’m sure of that.

Finally, were Spain worthy champions?
No doubt about it. They played the best football over the course of the tournament, they managed to bounce back quickly from their defeat against Switzerland and they always looked to take the initiative. Let me take this opportunity to congratulate their players and coaching staff. Let’s hope one day it happens to us too!

Forlán

Forlán, som sagt

Tycker inte att Perlskog gör riktigt skäl för lönen när han underlåter att upplysa tittarna om denna parallell till bronsmatchens volley:




ps:
Forláns mål från ikväll finns tyvärr inte på youtube än, men här levandegörs det ändå på ett så värdigt sätt att man nästan inte behöver se det

Ytterligare en anledning

För ungefär sju år sen bildade jag och Ribban ett band. Bandet har världens bästa namn: Puyol. Vi kom överens om att Puyol aldrig ska repa, aldrig spela live och aldrig spela in. Det enda Puyol skulle göra var att trycka t-tröjor. De senaste dagarna har det varit en sån efterfrågan på t-tröjorna att alla sju motiv sålt slut (ett för varje år). Som en tröst ger vi istället ytterligare en anledning till att älska den som älskas bör. På kontot "hur man presenterar sig själv på ett oklanderligt sätt".

http://www.carles5puyol.com/ och tryck på english. Se och lär.

Puyol och drottningen

Puyol

Ett delsvar på Gåtan

Jag har precis kommit hem efter en vecka med familjen i Krakow i södra Polen. Det var på många sätt en fullkomlig resa med alla fyra syskon samlade, fyra respektive, två små kids och mamma Astrid Corleone. Vi bodde i två lägenheter i stadens vackra judiska kvarter, där allt är slitet på det charmigaste intellektuellt öststatiska vis. Och maten – maten är kött med kött, precis som jag egentligen vill ha det.

I går landade vi på Skavsta, tog flygbussen till Centralstationens sportbar för att hinna exakt till att se Diego Forlan göra 1-1. Jag tog det personligt. Det var jag och Forlan. Jag var tio år gammal. Jag stod upp i en genomsvettig fullsatt sportbar, bakfull. Hade inte ätit på hela dagen, hade skickat hem Alva med tåget till Uppsala eftersom att hon var sjuk. Jag bara stod där lycklig, ensam bland idioter som om någon outgrundlig anledning sympatiserade med Holland. Uruguay hade gjort mål. Diego Forlan hade gjort mål. Med vänstern.

KLF is gonna rock ya

Under det tidiga 90-talet var KLF den ballaste popgruppen. De bytte hela tiden gruppnamn, och ingen visste riktigt vad de höll på med. Det mystiska lockade. En gång åkte de t ex till Sverige för att leta reda på ABBA. De hade nämligen samplat massa ABBA-riff utan att kreditera upphovsmännen. Tanken med sverigebesöket var att sätta sig ner och medla. De hittade aldrig ABBA och eldade istället upp en av sina skivor i Södertälje. En annan gång eldade de upp en miljon dollar som en protest mot en allt ytligare och mer kommersialiserad musikindustri. En av sina skivor släppte de bara i Israel och Palestina, som ett politisk statement för fred i regionen. 1992 avslutade de sin karriär på Brit-awardsgalan genom att framföra en av sina hits i noise-metaltappning. När låten klingat ut tog de fram automatvapen (med lösa skott) och sköt mot publiken samtidigt som en robotröst i högtalarna deklarerade att "KLF has now left the music industry". Kort sagt: KLF tänkte lite utanför boxen och det fungerade.

Tjugo år senare blev det ånyo trendigt att tänka utanför boxen som popband. The Knife torde vara Sveriges och kanske världens ballaste band. De seglade upp som ett fenomen när de skrotade allt vad elgitarrer och popluggar heter och istället flirtade med euro-technoestetik och - inte olikt KLF - framgångsrikt odlade en mystik kring sig själva. Senast jag såg dem skapa rubriker var när de skänkte 50 000 kr till Feministiskt Innitiativ.

I går var det fullt pådrag när FI eldade upp 100 000 kr i Almedalen som en protest mot kvinnors lägre löner. "Hemskt", tycker många. Cirkeln är sluten, tycker jag.

P.S: Fatta vad coolt om FI hade eldat upp pengarna i Södertälje istället.

Jag vill spela barfotafotboll i en Forlán-tröja

Jag hade en Robert Baggio-tröja när jag var liten, men ärligt talat var han inte min favorit. Min yngre bror gillade honom, och jag kan tänka mig att föräldrarna inte höll så noga reda på vem som älskade vem, utan antog att "Baggio gillar de ju". Och så fick jag den tröjan. Fastän min favorit var Andreas Brehme.

Hursomhelst.

Nu önskar jag mig mest av allt en Diego Forlán-tröja. Jag kan inte komma på att jag tyckt om en spelare så mycket som jag tycker om Forlán, inte sedan Brehme. Forlán är trevlig, vacker, ledare, målgörare - och så misslyckas han aldrig. Varje frispark på mål, varje hörna hård, skruvad mot boxen, varje mottagning klockren, varje målchans mål. Hela tiden rätt. Det finns en sådan skönhet i den kontroll han har över varje situation. Jämnheten. Hur allt ser så enkelt ut, hela tiden.

Att vilja ha en spelares tröja handlar om något mer än bara att man gillar honom. Jag gillar många spelare (Müller, Derek Prince Boateng, Drogba, Káka för att nämna några ur detta VM), men begäret efter tröjan uttrycker något djupare. Det handlar om en uppskattning av de kvaliteter, ja den estetik som spelaren representerar. Men också en längtan efter att efterlikna denna estetik. Att ta på sig tröjan och tänka: "Jag är Forlán. Allt jag gör blir enkelt och vackert."

Hjälp med grill

Om Diego vill ha back-up med grillen kan han ju alltid vända sig till skådespelaren, TV-kocken och tillika paraguanska landslagsmannen Per Morberg.

Chill med grill

Diego Forlán har inte bara en underbar fotbollsteknik - han är också tillräckligt teknikintresserad* för att förse världen med inifrånbilder & -videos. Som när Uruguay festar efter matchen mot Ghana. Eller denna: när laget chillar med grill inför samma match.



Enligt ryktet ska de haft med sig kött enligt följande fördelning:

450 kg ryggbiff

200 kg entrecôte

75 kg flankstek

75 kg rumpstek

150 kg revben

50 kg filé

Borde räcka till en final.

(Källa TreHörnorStraff)

* Ber om ursäkt för den ordvitsen.

Fotbollsspelares riktiga ålder

När jag var liten var givetvis min dröm att bli fotbollsspelare. De var vuxna karlar, ungefär på samma sätt som pappa. När jag blev stor skulle jag också bli en av dem.

Min syn på det där följde med ganska länge. I tonåren var jag fortfarande så mycket yngre än proffsen.

I dag är jag närmare de trettio. Fotbollsspelarna är mycket yngre än mig. Trots det glömmer jag bort. Även om de börjar krypa närmare mitt födelseår är de fortfarande äldre.

Det här skulle vara mer rimligt:

Wayne Roney (1985): borde vara född 1975.

Ronaldo (1985): borde vara född 1979.

Puyol: (1978): borde vara född 1968. (vilket skulle betyda att han var orimliga 42 år)

Wesley Sneijder (1984): känns som att han är född 1977.

Kristet utseende: nyfrälst

Wayne, 24 år