Världens roligaste människa!

Chippen är en tönt

Klart man är förbannad efter gårdagens skitmatch. Som så många gånger förr får Sverige inte till något eget spel i mötet med ett - på pappret - klart sämre lag. Vissa kritiserar Zlatan, andra Elmander, andra Anders Svensson. Trots en lite otäckt stukad fot vill jag gnälla på Chippen. Jag behöver lätta på trycket...

Här följer tre bevis för att Chippen är en tönt:

1. Ska man vara rockstjärnefotbollsspelare med fräsiga tatueringar, pärla i örat, vax i håret och tuttflickvän kan man se till att platsa i Boltons startelva först. TÖNT!

2. Ok, att dribbla mot Lichtenstein är en sak, men mot bättre motstånd kanske du ska prova något som kallas närkamper. TÖNT!

3. SLUTA FILMA! TÖNT!

Denne Mourinho

Jag och Heltne vill att Mourinho ska bli Sveriges nya förbundskapten. Killen behöver nytt jobb, vi behöver vinna VM. Det är lustigt att jämföra Mourinho med Lagerbäck. Lite som att jämföra en Rolls Roys med en Saab 90. Även om Saaben är pålitlig blir ju valet inte särskilt svårt. Om man säger.

I dagens Aftonblad hittar jag en skojig notis om Mourinhos privatliv. När han ledde Porto trodde tydligen spelarna att hans älskarinna var hans fru. En vän till älskarinnan säger att Mourinho var en väldigt sexuell man som gillade att älska till Sting-skivor. Även fast man inte blir förvånad är detta naturligtvis en fantastisk nyhet!

Jag lämnar er med följande uppenbara fråga; vilken musik älskar Lagerbäck till?

Blod, svett och tårar

Sitter på jobbet och har lunchrast. Jag tänker på att det är lustigt hur känslomässigt mitt förhållande till fotboll är. Chelsea är ett lag jag inte haft mycket till övers för - men på slutet när det har gått så dåligt för dem har jag tyckt synd om dem! Som om det skulle röra sig om pojkar-11-serien! Ganska fånigt om man tänker på spelarnas löner, kan tyckas. Men jag är faktiskt bekväm med att vara lite blödig. Det är ju den ådran som gör att jag gråter av glädje varje gång jag ser VM-94-krönikan. En gång var jag och pappa fulla tillsammans och började fabulera om att Brage skulle vinna Champions League. Båda började gråta.

Tony Olsson som materialistisk poesi

I dag inleder livstidsdömde polismördaren Tony Olsson och fyra andra fångar i Kumlabunkern en hungerstrejk. Orsaken är att de inte får kramas med sina anhöriga. I ett öppet brev till Kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör Lars Nylén skriver Tony Olsson att ”man känner sorg under nätterna.” För Tony innebär reglerna konktret att hans mammas besökstid är begränsad till två timmar i veckan och att ingen kroppskontakt då får förekomma. För Tonys kåkfararpolare Sebastian del Gaiso betyder reglerna att han inte får kramas med sitt barn.
– Min lilla dotter känner knappt igen mig, det är inhumant, säger Sebastian.

Naturligtvis ser Expressen sin chans till en nyanserad debatt om den svenska kriminalvården och bjuder in läsaren till en diskussion. Expressens fråga lyder: ska Tony Olsson få krama sina anhöriga? De två svarsalternativen är 1) Ja, det är synd om Tony 2) Nej, det ska svida att sitta i fängelse. Nu klockan halv tio hade nästan 10 000 personer röstat. 11 procent hade röstat på alternativ nummer ett, 89 procent hade röstat på alternativ nummer två. Jag låter det vara okommenterat.

Det jag däremot måste kommentera är Tony Olssons namn. Jag och Ribban brukar ofta diskutera namnen på spelarna i framför allt fotbollslandslaget kontra Tre kronor. Det går ju lätt att konstatera att det finns fotbollsnamn och att det finns hockeynamn. Och ganska snart kommer man fram till att hockeynamnen är mycket roligare. Tony Olsson är enligt oss ett typiskt hockeynamn och ett väldigt roligt sådant. Fundera lite på dem, hockeynamnen… låt dem komma till dig lite random så där: Andreas Lilja, Håkan Södergren, Henrik Zetterberg, tvillingarna Sedin. Det är ju fantastiskt roliga namn. Jag menar, tänk dig ett powerplay med två sjukligt skottvilliga backar som Kenneth Kennholt och Ronnie Sundin och en frenetiskt jagande och neandertalande kedja med Per Ledin, Magnus Ropé och Tony Olsson. Det är nästan en slags materialistisk poesi.