Den lilla detaljen spelskicklighet

EM är slut och det är dags för summering. Inför turneringen spekulerades det som vanligt om hur det skulle gå och varför. Olika egenskaper och färdigheter vägdes mot varandra; rutin, kantspel, skador, mirakeltränare, psykologi, tradition, snabb boll som byter riktning, unga lag, gamla lag, vinnare och förlorare. Allt detta brukar ha betydelse. Stor betydelse. Och även detta mästerskap bjöd på dramatik och resultat man kan härleda lite här och vart. Rysslands mirakeltränare med sitt snabba unga lag gick långt i turneringen och var en fröjd att skåda (typ...). Italien surade sig längre in i turneringen än de förtjänade, som vanligt. Turkiet visade stor lagmoral och kämparanda och tog sig förbi hinder efter hinder. Tyskland gick långt, som vanligt. Sverige hade rutin, men har tappat farten - åker ut efter förluster mot turneringens två bästa lag. Frankrike är allt eller inget, denna gång inget.

Kvar till sist står Spanien. När nationalsångerna spelas innan finalen sjunger inte en enda spansk spelare med. Alla i Tyskland sjunger däremot. Där finns nationalitetskänsla, tradition och kombinationen av gammal väloljad lagmaskin och livsfarlig snabb offensiv. Tyskland var tippade att vinna EM, men får till sist vika sig för Spanien, som inför turneringen bara hade ett hopp: de är sjukt jävla bra på att spela fotboll. Smärtsamt ofta räcker inte det, men det gjorde det i år och det är alltid kul när det är så!

I övrigt så älskar jag Kroatiens tränare! Jag fortsätter ordvitsa om Gökdeniz Karadeniz. Och jag har blivit sjukt bra på att uttala namnet Capdevila.