tisdag 10 juni 2008

Byt stället istället


En helt otroligt viktig aspekt av ett stort mästerskap i fotboll är lagens dräkter. Alla som hävdar annat ljuger. Det här är ett område där känslor spelar in. Personligen vurmar jag mycket för dräkterna från Italien-VM 1990. Jag var tio år, spelarna var ikoner för mig, jag samlade bilder i album och började överlag intressera mig för allt runtikring spelet. Det finns vissa dräkter från VM-90 jag fortfarande drömmer om att själv få bära. Hollands märkligt mönstrade ställ som min dåvarande idol Ruud Gullit bar är ett av Adidas märkligaste infall. För att inte tala om Västtysklands eleganta tröja med svarta, röda och gyllengula streck över bröstet. Även Sveriges dräkter var fina 90. En basic Adidaströja med ränder på ärmarna. Matt behaglig gul färg. Inget tjafs.

Med EM-92 gick vi in i något slags nittiotalsinferno av fladdriga passformer och nydanande experimentell design, som bröt mot det enkla etablerade. Även 94-dräkterna tillhör denna era. I slutet av 90-talet och början av 00-talet kunde man skönja en generell tillbakagång till mer enkel design i samhället i stort, men på fotbollens gröna ängar fanns inte ett spår av retro. Man fortsatte på den inslagna banan med spejsig design och, rent ut sagt, dålig smak.

England har dock alltid varit något av en oas i den dåliga smakens öken. Här snackar vi enkelhet. En vit tröja med elegant svart krage. Ett ståtligt vapen och den enkla Umbro-logon. Klassiska siffror på ryggen. Många var nog glada med mig när Sverige lämnade Adidas för Umbro. Förhoppningen var att vi skulle slippa se ut som rejvare och istället, likt England, återigen få bära enkla klassiska tröjor. Men icke. Englade fortsatte med sina fina. Vi fick någon slags baddräktsliknande lysgul historia.

Hörde någonstans att Englands förbund har samarbetat med stora designer-namn när de tagit fram nya dräkter, vilket är föga förvånande med tanke på den estetiska överlägsenheten. Umbro har även gjort street-kollektioner i samarbete med creddiga designers. Vad jag vill säga med detta är att en cross-over mellan sport och mode KAN göras. HAR gjorts. Så varför och varför och varför gör inte Sverige något liknande? Vi är ett designälskande land som månar om att allt annat ska vara snyggt. Obegripligt.

En liten tröst har varit att vi sällan utmärkt oss som extra osmakliga i jämförelse med andra lag. I år ser det dock ut att bli ändring på det. Hittills har det spelats sex matcher i EM och jag tycker mig måsta sätta utropstecken för dräkterna. Överlag ser jag en återgång till lite tightare dräkter, vilket är ett klart plus. Dräkterna är också generellt enklare, mindre fula detaljer. Störst eloge går till Holland som har övergett rave-orange och gått tillbaka till en klar sjuttiotalslugn mys-orange. Detta i kombination med vita shorts och ljusblå strumpor är inget annat än det finaste Holland spelat i sedan Italien-VM! Sverige, däremot kommer skämma ut sig.

Jag ser ingen annan lösning än att vi lämnar Umbro för Nike. För något designersamarbete lär det ju inte bli.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Ville bara tacka för en underbart välskriven och rolig blogg. Fortsätt så!
Skrev idag en alldeles för lång krönika om de olika VM- och EM-låtarna från VM 90 och framåt. Läs gärna om ni har lust!
Gött med vinst ikväll, Zlatans mål var falsettskrik i tio minuters tid-framkallande ;)

Anonym sa...

Glömde visst att nämna min bloggs adress som är chrishiding.blogg.se

joelh sa...

bra rutet!

men jag måste säga att jag har oerhört svårt för sveriges helgula dräkt. jag blev väldigt lättad när jag såg att sverige igår spelade i blått&gult. Har sverige gjort någon riktigt bra match i helgult?

en motsatt ställning har ju den vita från 94, "rumänienstället". i den känns det som vi är oslagbara.

Ribban sa...

Vi spelade i helgult när Glenn neutraliserade England på Wembley. Värt att notera var att shortsen hade en något blekare gul nyans än tröjan (eller om det var tvärtom)- ett fint minne från tiden då Sverige närmast var ett östland.

Anonym sa...

Tack for intiresny Blog