Dags att ömsa

Jag ska nu argumentera för att Lars Lagerbäck bör avgå. Innan jag börjar vill jag påpeka några saker. Jag vill påpeka att jag gillar Lasse. Han har varit en fantastisk förbundskapten och jag har inte lastat honom någonsin när Sverige åkt ur mästerskap. Det sista var i och för sig en liten lögn, men jag känner idag att tiden har gett Lasse rätt. I kvalen har han en uppgift; ta Sverige till mästerskapen. I mästerskapen har han tre uppgifter; få laget att göra det de kan och lite till och lite till. Han lyckas oftast med allt detta. Och flera gånger har det närapå räckt till riktigt höga höjder. Förlusterna mot Senegal och Holland 02 och 04 var så knappa, så knappa. Vi var nästan där framme!

Efter EM-04 blir Zlatan bättre och bättre, men i övrigt sjunker kvaliteten i det svenska laget. Lasse håller fast vid sitt lagbygge och sin spelidé. Klokt. För han inser att han bara kan göra det här på sitt sätt. Och det tar oss i alla fall till mästerskapen. Trägen vinner (kval).

Att jag tycker Lagerbäck bör avgå handlar om att det råkar vara rätt tid just nu. Det är ju obönhörligen så att karln måste avgå någon gång, och då gäller det att välja rätt tillfälle. Jag ger två skäl till att nu är rätta tiden:

1. Generationsväxling. Vi upplevde det efter 94-VM och det börjar bli dags igen. Viktiga kuggar i Lagerbäcks bygge börjar bli gamla och sega. Vi snackar Ljungberg, Svensson, Alexandersson, Allbäck och Henke (tredje gången gillt nu kanske). Vi kommer inte undan - det är dags för landslaget att ömsa skinn nu, och jag menar att det är bättre att en ny förbundskapten får börja bygga det nya än att Lagerbäck påbörjar en ny prototyp, som om några år lämnas över till nästa kapten. Minns att vi missade två raka slutspel efter förra generationsväxlingen. Det kan mycket väl bli så igen, men vi får liksom förra gången hoppas att det är värt det. Att det går att börja om och bli bra med nya spelare, ny förbundskapten, nya spelidéer. Jag är övertygad om att den här processen mår dåligt av att Lagerbäck dröjer sig kvar som kapten.

2. Talangerna är inte evigt unga. Efter Zlatan är Kim Källström vår största stjärna idag. Han har fortfarande ingen given plats i landslaget, vilket på ett sätt är ok (ha tålamod nu, Joelh). Det är ok för att Lagerbäck är konsekvent och för att hans kontinuitet har visat sig vara lyckosam. Svensson har passat laget bättre och Kim kom in i bilden lite för sent, och så är det ibland. Man kan hitta exempel på samma fenomen i andra generationer också (Per Zetterberg, någon?). Dock kommer man inte ifrån att det är problematiskt att en liten fotbollsnation som Sverige ska spilla sådan talang. Vi måste utnyttja våra bästa. Så länge Lagerbäck är kvar är Kims status osäker. Det har varit i sin ordning. Tills nu. Ryssland gjorde, på ren ren Kalle Anka-svenska, slarvsylta av oss igår. Och vi kommer att möta snabba lag som spelar med hög press igen. Då behöver vi Kim. Jag är övertygad om att nästkommande förbundskapten kommer ha Kim som en obytbar kugge i laget. Det är dags att han får det ansvaret nu.