Bearbetning

Det är bättre att förlora klart än knappt. Det är lika bra att vi åkte ut nu, vi hade ändå inte haft en chans mot Holland. Det är lika bra att vi är ute, nu kan man njuta av de fantastiska matcherna istället för att hålla på och patriot-oroa sig för Sverige. Det är lika bra att vi inte hade några vettiga målchanser (Henkes nick var egentligen inte målchans), då finns det inget att gräma sig för.

Nej, det hjälper inte riktigt...

För det riktigt assura är att vi förlorar för att vi är dåliga. Jag hatar själv att förlora för att jag är dålig. Speciellt i pingis kunde jag bli vansinnig - inte när jag förlorade bollar, utan när jag gjorde det för att jag var sopig. Så känns det nu. Bättre att förlora när man spelat bra, för då vet man i alla fall att man gjort allt man kan. När man förlorat för att man var sopig kommer självanklagelserna. (Tysklandsförlusten var enkel att bära, för tyskarna var så fruktansvärt bra så det hade inte spelat nån roll hur vassa svenskarna var, men även om den enes "dåliga dag" ofta är en frukt av den andres skicklighet så var ryssarna inte SÅ bra)