Det är sjukt diffust att vara tio år gammal. I huvudet myllrar tankar och intryck. Man vet inte vem man är, men man försöker vara den man gissar att man är. Och misslyckas. Och försöker igen. Det är svårt att där och då skilja på saker som verkligen gör intryck och berör och på saker som virvlar förbi och som man griper efter av andra anledningar. När jag var i tioårsåldern valde jag mina fotbollsidoler nästan enbart efter utseende. Ruud Gullit gillade jag mest, för han såg ut som pappas reggaeskivor. Hans Eskilsson för att han hade långt hår som hårdrockare hade.
Italia ´90-samlaralbumet var ett filter som alla intryck passerade igenom. Och är så fortfarande. När fotbollsdiskussioner hamnar i skarven mellan 80 och 90-tal bläddrar jag fram till rätt sida i min i hjärnan lagrade version av albumet. Ervin Koman, check. Roger Ljung - young boys, check.
Jag hade vid tiden nästan bättre koll på Holland och Västtyskland och Argentina än på Sverige. Så är det att vara tio år. När Glenn Strömberg byts in mot Costa Rica har jag ingen aning om vem han är. Men han har långt hår och skägg. Och gör ett coolt mål. Blädder, blädder. Glenn Strömberg - blicken fäst ovan kameran - motljus - Benfica, check.
1 kommentar:
Jag vill poängtera att det med all säkerhet finns faktafel i detta inlägg. Du förstår varför.
Skicka en kommentar