tisdag 8 juli 2008

Den lidande konstnärens svåra barndom

Ur Glenn Hyséns memoarer:

Jag har funderat en hel del och kan inte komma ihåg mer än en riktigt obehaglig upplevelse från min barndom, fast den är desto värre.

Jag var väl en fem-sex år och lekte oförsiktigt nära en djup damm. Hur det var så ramlade jag i och min kompis kunde inte dra upp mig och strandkanten var så tvär och hal att jag inte själv kunde dra mig upp. Jag var nära att drunkna, men jag hade änglavakt eftersom en zigenare just passerade förbi och räddade mig. Det var för brant att bara böja sig ned och dra upp mig, så han fick hasa sig med fötterna före mot vattnet och sticka fram foten mot mig. Jag grep tag om den och så drog han backande uppför slänten upp mig ur det kalla vattnet.

3 kommentarer:

joelh sa...

trauma, indeed! (fast man undrar ju vad som fick denna händelse att fastna i den unge glenns medvetande: att han föll i vattnet, eller att han drogs upp därur av en zigenares fot!)

Anonym sa...

Historien hade ju inte varit ett dugg kul om den inte innehållit en zigenare.

Ribban sa...

exakt. man kan laborera med att själv prova sätta in andra outsiders istället för zigenare.
exempel 1: jag hade tur, för en dvärg kom och drog upp mig.
exempel 2: jag hade tur, för ett fnask kom och drog upp mig.
exempel 3: jag hade tur, för en harmynt kom och drog upp mig.