En ny kommentatorklassiker

Många har hört det underbara norska radioreferatet från en match mellan Norge och England i början av 80-talet. Som jag minns det har Norge precis vunnit och en milt sagt entusiastisk kommentator skriker att Norge nu är bäst i världen eftersom man har slagit England, det land där fotbollen en gång ”uppfanns”. En annan klassiker vad gäller norska matchreferat är när Norge vann mot Brasilien i Frankrike-VM:s gruppspel -98. Norge hade i 78 minuter varit totalt utspelat av ett Brasiliens bästa landslag någonsin. Det stod 1-0 till brassarna när den avige Tor André Flo lyckades vingla in en kvittering. På ett sätt som man bara kan göra på sydamerikanska eller norska skrek kommentatorn: ”NORGE HAR SCORET MOT BRASIL…” med slutklämmen ”I MARSEILLE!”. Han skrek det gång på gång på gång och till slut hade han tappat rösten helt. När Norge två minuter före full tid fick en straff och avgjorde den för normännen historiska matchen hördes bara ett tunt väsande från tv:n, omöjligt att tyda. Nu har det hänt igen… Jag sitter och dricker mitt frukostkaffe ensam i mormors 50-talskök med Hanne Örstaviks Tiden det tar i handen. Jag har precis kommit in i romanen, fångats av hennes vardagliga men klaustrofobiska värld. På låg volym står tv:n och Wimbledon på i vardagsrummet, jag ser inte skärmen, men jag vet att det är Nadal som spelar och att det är i slutet av första set. Plötsligt hör jag, trots en första riktigt gripande scen i romanen, följande med en självsäkerhet och ett allvar som bara en viss Glenn Hysén skulle kunna mäta sig med: ”Dette setet blir utrulig viktig for matchens utgang!”. Något stillsammare än de andra två exemplena, men ändå redan en klassiker.