Igår försökte jag och Heltne titta på hockey. Det gick sådär. Ivriga diskussioner om Håkan Hellströms geni var roligare. En sak beträffande hockeyn är dock värd att ta upp. Det visade sig nämligen, mellan en diskussion om trumsoundet på "Försent för Edelweiss" och en annan, om Håkans tilltagande experiment med olika sångstilar, att jag halvt som halvt håller på HV 71 och att Heltne halvt som halvt tycker illa om HV 71. Vi kommer fram till att dessa ståndpunkter kan spåras tillbaka till mellanstadietiden, då jag på grund av det enligt mig lustiga lagnamnet HV 71 lånade laget en liten plats i mitt hjärta - och Heltne på grund av det enligt honom töntiga lagnamnet gjorde det motsatta. Detta sitter alltså i, fortfarande! Jag efterlyser forskning inom detta område. Tänk att läsa en bok där folk får träda fram och berätta vad det är som gör att de gillar vissa lag och tycker illa om andra. Eftersom man som regel bestämmer sig för vilka lag som är bra redan som barn lär det ju vara väldigt vanligt att grunden för besluten är barnsliga. Snälla - dela med er, kära (sju) läsare!
Andra exempel på lag jag halvt som halvt hejat på genom åren på grund av deras lustiga lagnamn är:
Lugi (handboll va? Eller är det basket?)
Häcken
Polisen (var det också basket?)
Rögle
Spårvägen
Nottingham (för att sheriffen i Robin Hood hette lika)
Tampa Bay
Pittsburgh (lät som pitt och hamburgare, ihopslaget)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kroppskultur. Världens bästa klubbnamn!
Med risk att verka som en messersmith:
Det finns en hel del forskning just på det här området. Experiment visar att folk ofta har någorlunda vettiga skäl att gilla eller ogilla något. Problemet, eller hur man nu vill se det, är att folk glömmer skälen till sitt ogillande eller gillande. Det enda som återstår är ofta bara känslorna för objektet. Jag säger förstås inte att alla ens åsikter är rationaliseringar utifrån känslor, bara att den här tendensen är stark (e.g., Hastie and Park 1986; Lodge, Steenbergen and Brau 1995).
Ibland kommer man givetvis ihåg varför man gillar eller ogillar något. När det händer verkar det rimligt att man kan spåra åsikterna långt tillbaks.
Forskning visar att när väl man bildat åsikter om något, oavsett om det är hockeylag, bilar eller politiker, så är det fruktansvärt svårt att ändra åsikt. Man försvarar sin ståndpunkt på flera sätt. Bland annat så undviker man info som skulle kunna skada sin position. Om man ändå måste lyssna på info så använder man mer tid till att argumentera emot den andra sidan. Argument som stödjer den egna åsikten verkar också starkare än argument för den motsatta sidan (Festinger 1957; Kunda 1990; Taber and Lodge 2006).
Så här är det för mig: Helst av allt vill jag inte veta eller tänka på att Leksand spelar i allsvenskan för all framtid. Men ändå, strunt samma, det viktiga är ju att ha kul. Och det har man ju eftersom Leksand får vinna så många matcher. Om jag vore något så när sansad skulle jag givetvis bränna alla broar till Leksand, men det kan jag inte.
Per Ledin är ett exempel på information som gjort att min inställning till HV71 förändrats. Jag tar fasta på det och bestämmer mig här och nu för att heja på HV resten av SM-finalserien, inte utan att känna ett visst obehag. För det är väl vad det handlar om. Kärlek som kärlek, allt handlar om valsituationer, beslut och själens mörka natt. God natt Hellström, god morgon Camus.
Benfica är det bästa lagnamnet, hur kunde jag glömma det...
Skicka en kommentar