Olof Mellberg: tre betraktelser

Ribban:
Mellberg har gjort några uttalanden jag har svårt att släppa. Droppen! Efter straffmissen mot Holland i EM skyller han - lagkaptenen - på sina lagkamrater. Och detta på vämjelig värmländska. Han är inte lätt att tycka om, Mellberg. Men han har fint skägg.

Joel:
Jag har aldrig gillat Olof Mellberg och jag tror att det började med en tidningsartikel. Han förklarade där att han inte var speciellt förtjust i fotboll. Det han gillade var tävlandet . Han kunde lika gärna ha ägnat sig åt nåt annat, bara han fick tävla. Och han tittade aldrig på fotboll på sin fritid. Han lyste av brist på passion, på äkta kärlek till sporten. Han hade distans till fotbollen, men verkade distanslös i förhållande till sig själv. (Tvärtom hade varit bättre.) Hans agerande på planen speglade denna attityd. Hur han dunkar bort bollen med handen i eget straffområde mot Kroatien istället för att acceptera att han förlorar nickduellen. Hur han stannar upp och börja gå efter att han lurats av den tyske forwarden i åttondelsfinalen - hade han sprungit så hade han hunnit före Klose på returen. Men istället tjurade han som ett barn över att han blivit bortgjord. Mellbergs infall, inte minst det mot Kroatien, liknar galenskap - men det finns metod i den.
Den enda i min närhet som överträffat mig i ogillan av Mellberg är min yngre bror. Nu när Mellberg blivit befodrad till fotbollens finrum finns i alla fall en tröst, nämligen skadeglädjens: Lillebror är fanatisk Juventussupporter!

Heltne:
Jag var en gång tillsammans med en tjej som kommer från Hova i Västergötland. I början av 90-talet hade hon gått i samma högstadieklass som Olof Mellberg. Olof var en eftertraktad ung man. Och när han kom med i pojklandslaget skenade populariteten. ”Alla ville ligga med Olof” berättade mitt ex. Förutom att han var ”typ känd” så var han ”nåt så djävulskt sexig”. Så en dag var det i början av juni, het sol och gräsmattan bakom gymnastiksalen. Tjejerna hade toppar, flera av killarna bar överkropp. En av dem var Olof Mellberg som kom gående mot mitt ex som låg lite för sig själv. Han satte sig på huk och skymde solen när han gjorde det. Siluetten av Olofs axlar och hans vaxade page frågade henne om hon ville gå på bio med honom. Det gick en bra western. Hon visste inte vad hon skulle svara. Hon hade precis blivit tillsammans med en av skolans snyggaste killar (jag tror han hette Claes). Samtidigt var Olof både snyggare och coolare än honom. Hon ville säga ja, men hon sa nej. Olof tittade på henne, det såg ut som han ”typ tappat nåt men inte visste vad”. I vad som kändes som minuter låg tystnaden som en våt filt över scenen. Till slut fick Olof syre, han sa: ”fyfan, vet du vem jag e eller!”. Sen vända han sig om och gick därifrån. När mitt ex berättade det här för mig sa hon att hon aldrig har ångrat någonting så mycket som när hon såg Olof gå bort och sätta sig med sina kompisar. Hon ville ropa efter honom, var på väg att göra det, men gjorde det inte. Och när hon berättade om Olofs invit för sina kompisar idiotförklarade de henne. Och till mig tiotalet år senare sa att hon fortfarande kunde känna fjärilarna i magen. Hon sa: ”tänk, jag skulle kunna ha varit mamma till hans barn…”. Olof Mellberg. Jag tycker genuint illa om honom. Olof påminner om Volvo 850 och Mikael Persbrandt. Fy fan! Jag tycker att Olof Mellberg är ful och jag hoppas innerligt att han tvingas spela högerback resten av sin karriär.

(Hova är, förutom Mellberg, mest känt för sin medeltidsfestival och sina vägkameror. Jag har inte varit på festivalen, men jag har fått en fortköringsbot på tusen kronor. Jag hatar Hova!)

För inspiration:
www.persbrandt.com
www.volvo.com