Z som i Zetterberg och Heltne

Förra veckan var jag i Norrland. I Norrland gillar man hockey. Till exempel har man på sig hockeytröjor när man tittar på fotboll. Jag satt på Piteås sportbar och såg Sverige-Lettland tillsammans med sisådär 45 andra män. Hälften hade Tre Kronor-tröjor på sig.
Ett par dagar senare gick jag på Skellefteås hemmamatch mot Färjestad. Renberg gjorde 3-3 med tio sekunder kvar och publiken sjöng: ”vem fan är Håkan Loob, vem fan är Håkan Loob”.

På kvällen, på väg neråt i landet igen, stannade jag och min reskamrat i Örnsköldsvik och tog in på Stadshotellet. Innan vi gick ut på hotellets klubb (med gaytema) behövde vi ha något att äta. Vi hamnade på O´learys där Real Madrid tappade poäng mot Real Murcia.
Modo hade förlorat kvällens bortamatch mot Frölunda och de som sett matchen på O´learys var måttligt nöjda, de verkade kollektivt ha bestämt sig för att dränka sorgerna. Man fick en vag känsla av hockeyresultat i Örnsköldsvik alltid dränks. I glädje eller besvikelse. Vintermörkret runt.

När vi vid 22-tiden skulle lämna båten kändes det som att den var på väg att sjunka. Perelli spelades på dansgolvet, minst ett bord hade välts och tre män hade på varsitt håll ramlat omkull på typ tio minuter. Men vackrast var ändå tjejhörnan med ett kompisgäng ”runt trettio”. De stod upp och allsjöng ”Vi är på gång, vi är laddade vi är tända”.

På väg ut ryckte en liten liten man en stolt kulmage tag i min nacke. Han höll fast sitt grepp stenhårt, vände mig mot hans två meter långa kompis (båda hade en kanna öl de drack ur) och sa på mjuk norrländska: ”de här e, va hetere, va hetere, de e… de e… Salle… nej, fel fel fel, fa-an!, de e, de e ju Z, seru int, det e ju Z”. Kompisen rynkade ögonbrynen, lutade sig framåt för att se lite bättre, pekade på mig, försökte säga något, tappade balansen, hittade inte riktigt orden, vände sig i stället mot den lilla mannen och sa sävligt: ”jaaa, Z ja…” Sen vände han sig mot mig igen, skakade sakta på huvudet och sa: ”fa-an, du det trodd jag aldri om mej schjälv”.