Jag hade en Robert Baggio-tröja när jag var liten, men ärligt talat var han inte min favorit. Min yngre bror gillade honom, och jag kan tänka mig att föräldrarna inte höll så noga reda på vem som älskade vem, utan antog att "Baggio gillar de ju". Och så fick jag den tröjan. Fastän min favorit var Andreas Brehme.
Hursomhelst.
Nu önskar jag mig mest av allt en Diego Forlán-tröja. Jag kan inte komma på att jag tyckt om en spelare så mycket som jag tycker om Forlán, inte sedan Brehme. Forlán är trevlig, vacker, ledare, målgörare - och så misslyckas han aldrig. Varje frispark på mål, varje hörna hård, skruvad mot boxen, varje mottagning klockren, varje målchans mål. Hela tiden rätt. Det finns en sådan skönhet i den kontroll han har över varje situation. Jämnheten. Hur allt ser så enkelt ut, hela tiden.
Att vilja ha en spelares tröja handlar om något mer än bara att man gillar honom. Jag gillar många spelare (Müller, Derek Prince Boateng, Drogba, Káka för att nämna några ur detta VM), men begäret efter tröjan uttrycker något djupare. Det handlar om en uppskattning av de kvaliteter, ja den estetik som spelaren representerar. Men också en längtan efter att efterlikna denna estetik. Att ta på sig tröjan och tänka: "Jag är Forlán. Allt jag gör blir enkelt och vackert."
2 kommentarer:
Nån mer än jag som såg när bildproducenten extrem-zoomade in Forláns finniga panna i spelargången innan matchen? Humor.
Jag så det. Inte så smickrande.
Skicka en kommentar