Jag har precis kommit hem efter en vecka med familjen i Krakow i södra Polen. Det var på många sätt en fullkomlig resa med alla fyra syskon samlade, fyra respektive, två små kids och mamma Astrid Corleone. Vi bodde i två lägenheter i stadens vackra judiska kvarter, där allt är slitet på det charmigaste intellektuellt öststatiska vis. Och maten – maten är kött med kött, precis som jag egentligen vill ha det.
I går landade vi på Skavsta, tog flygbussen till Centralstationens sportbar för att hinna exakt till att se Diego Forlan göra 1-1. Jag tog det personligt. Det var jag och Forlan. Jag var tio år gammal. Jag stod upp i en genomsvettig fullsatt sportbar, bakfull. Hade inte ätit på hela dagen, hade skickat hem Alva med tåget till Uppsala eftersom att hon var sjuk. Jag bara stod där lycklig, ensam bland idioter som om någon outgrundlig anledning sympatiserade med Holland. Uruguay hade gjort mål. Diego Forlan hade gjort mål. Med vänstern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar