Allt hänger samman

I fredags flyttade jag in i min nyinköpta tvårumslägenhet i Uppsala. Jag inser att allmänintresset för denna nyhet lär vara obefintligt - men för mig känns det stort. Nästan episkt! Roligast var kanske att min käre far hjälpte mig med flyttlasset. Medan soffa och hyllor bars uppför trapporna slog vi fast att vi bör spendera mer tid tillsammans, och VIPS var biljetter till gårdagens stockholmsderby inköpta. Under helgen gick jag runt, som på moln, och plockade i nya lyan och såg fram emot en fin kväll med pappa på Råsunda.

Alla som någon gång flyttat vet att det innebär ganska mycket rodd. Det är mycket att styra upp och mycket att kolla upp! På min lediga tisdageftermiddag gick jag en liten runda för att kolla saker som tvättstuga, förråd, soprum och sånt. Det enda nämnvärda från denna eskapad är en lustighet som utspelade sig i soprummet. Ni förstår, i mitt nya soprum finns ca 20 stycken soptunnor för brännbart avfall, men bara en ynka komposttunna. Det här med att skilja komposterbart avfall från brännbart kanske inte är så poppis här, tänkte jag och sneglade ner i en brännbart-tunna för att försöka se efter vad folk egentligen slänger där. Vad som då händer är att mina ögon omedelbart faller på en genomskinlig påse innehållandes kvitton och en 20-kronorssedel, denne tryckt mot kanten så att Selma riktigt log mig rakt i synen!!! Selma åkte ner i fickan, och jag återvände till lyan inspirerad av denna oväntade händelse. Innan det var dags att ta pendeln till Stockholm och derbyt hann jag med en bra stunds plockande med min Lagerlöf-samling. Jag vill slå fast att Selma Lagerlöf är min absoluta favoritförfattare! För er ofrälsta kan jag garantera fantastiska lässtunder. Börja med Kejsarn av Portugallien. Fortsätt med Jerusalem.

Fotbollen då, Ribban? Jo, det ska erkännas att totalupplevelsen av mitt allra första stockholmsderby var så mäktig att jag bitvis hade svårt att koncentrera mig på matchen. Istället vandrade tankarna 20 år tillbaka i tiden - till något som då skapade en liknande känsla. Nu talar vi inte om Hammarby, utan om ett annat grön-vitt lag. Brage är lage'! IK Brage från Borlänge. Pappa hade årskort och jag fick följa med. Match efter match med allsvensk fotboll! På Domnarvsvallen fanns många element som satte fräs på en sjuårings sinnen! Simon Hunt's (nr 7) hockeyfrilla, Bengt Anderssons (idag IFK Göteborg) pondus i målet, doften av kokkorv blandat med popcorn, en förståndshandikappad gaphals på södra läktaren med smeknamnet Groven, speakern Everts varma faderliga röst, Serik-fans vulgära hejarramsor och, inte minst - pappa. Simon Hunt får ursäkta, men vid den här tidpunkten var pappa min absoluta idol. Att gå på fotboll med pappa var stort! Något jag hela mitt liv kommer se tillbaka på med värme och tacksamhet. En, i och för sig bitvis sömnig, Hammarby-match på Råsunda kommer arkiveras i samma fil i minnesbanken. 2-0 mot Djurgården. Forza Bajen! Du och jag, pappa!

Efter matchen mötte jag upp med Heltne för korv och eftersnack. Korv är en essensiell del av en fotbollsupplevelse - så vi höll ut fastän kön var lång. Väl framme hos korvgubben förbannade jag för ett ögonblick mig själv för att jag glömt tagit ut kontanter. Men. Handen i fickan och en viss Selma Lagerlöf tittar fram...