tisdag 12 juni 2012

Uppgång och fall

God dag. Mitt namn är Tuppkam. Jag är en frisyr, som levt ett långt och händelserikt liv. Jag föddes på den amerikanska östkusten och bars förstledes av indianer. Vilken uppväxt! Att utgöra kronan på verket i en krigsuniform. Att för evigt (trodde jag) komma att förknippas med ett mytomspunnet och estetiskt fulländat folk. Att i pojklitteraturen få ge en visuell gestaltning av hjältemod, heder och viljan att aldrig ge upp.

Sedan kom populärkulturen. I en lek med estetiska uttryck, i ett fyrverkeri av postmodernism, i en tydlig markering mot rådande komformism återföddes jag av punkarna i England i slutet av 70-talet. Vilka tider! Snyggt blev fult och fult blev snyggt. Kultur blev subkultur. Uppror blev sjutumssinglar. Jag befann mig ånyo i rampljuset i ett historiskt nyckelögonblick.

Åren gick och punken dog och återföddes och dog. Men jag bestod. Min visuella sprängkraft och mytologiska tyngd hade gjort mig odödlig. Där en radikal subkultur dök upp - där fanns jag, snabbare än du kan säga "The Prodigy". Mitt CV var okanderligt. Min image var cementerad. Jag fanns i den stora amerikanska historieboken och i rock n' rollens hall of fame. Jag kunde gå i pension och leva gott på mina meriter. Sitta på verandan med en kopp te och ett korsord. Världens bästa film, 10 bokstäver? TAXIDRIVER.

Då hände det som inte fick hända. I den fulaste och mörkaste av mänskliga tidsåldrar blir jag motvilligt pånyttfödd av historielösa fotbollsspelare, vars managers och sponsorer anser att de måste sticka ut hakan och SYNAS lite mer, så att de tjänar lite mer pengar. "Det är väl inte så farligt", säger du kanske nu. Jo. Det är det. Jag har gått från att förknippas med sanna historiska hjältefigurer och kulturella revoltörer till att bli ett pajigt inslag i en allt mer cynisk idrottsvärld. Min sista förhoppning var att min visit i fotbollsvärlden skulle bli kortlivad. Det blev den inte. Dom jävlarna vägrar att släppa mig. Och detta i en tid då ingen läser böcker och ingen köper skivor.

Snälla, låt mig dö. Skjut mig.

1 kommentar:

Anonym sa...

ang. klassiska spörsmålet vad fotbollsspelare vill/bör syssla med utanför planen: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/em2012/sverige/article15007154.ab