När man var tonåring bytte man musiksmak hela tiden. Först var hip-hop bäst. Sen hatade man hip-hop och lyssnade på punk. Sen var det nåt annat ett tag. Sen kom man på att hip-hop var bäst igen. Men sen blev det sämst.
Nu är inget bäst och man hatar inget. Man ser nyanserna lite bättre. Likväl böljer det fram och tillbaka. Jag har nyligen återupptäckt hårdrock efter en lång slummer. Och jag har börjat ogilla, starkt ogilla, FC Barcelona. Barca känns som en sportslig motsvarighet till bandet Dream Theatre. Dom har jag, i och för sig, alltid hatat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar