Anders Svensson började twittra strax efter jul. Eller: han gjorde INTE det. Men någon började twittra i hans namn, fejk-twittrade som Anders Svensson.
Men det är ingen enkel konst att fejktwittra. Det kräver ett stort mått av inlevelse, fantasi, empati. För att det ska bli trovärdigt måste man tränga sig in i personens hjärna och fundera: "hur skulle Anders ha tänkt här? Vad skulle Anders ha sagt?"
Den eller de som fejktwittrade som Anders Svensson gjorde en fantastisk insats.
Ta bara presentationen:
"Footballer for swedish IF Elfsborg and Sweden national team. Middle-aged and happy."
Kan det bli mer Anders?
Eller vad sägs om tweet nr 7:
"Flickvännen försökte börja på det undre laget fast romrussin och höstnougat var kvar!"
För att inte tala om:
"Ätit rester av julmaten och nu sitter jag och läser en trevlig bok som jag fick i julklapp"
Fejktwittrarna drog igång ett spännande projekt som, om det fått fortsätta, hade kunnat ge oss viktiga inblickar i ett av svensk fotbolls allra intressantaste psyken.
måndag 13 februari 2012
tisdag 29 november 2011
Fotbollsglass
En bekant la nyligen fram en teori om att Kim Källström på gammalt hederligt vis är Fotbollskille, med stort F, 4-real, 4-life. Kim älskar, med andra ord, fotboll över allt annat. I omklädningsrummet med landslaget vill några prata tatueringar, några prata familj, några prata om nya Coldplay-skivan. Inte Kim. Han vill prata fotboll. Kim spelar fotboll, tittar på fotboll, pratar om fotboll, drömmer om fotboll. Att, likt Zlatan, påstå att fotboll inte längre känns lika roligt som förr, eller att, likt Ljungberg, drömma om en karriär inom mode finns icke på kartan. Kim. Älskar. Fotboll.
Min bekanta lät rörd när han la fram teorin. Det var som att han hade ramlat över essänsen av essänsen av fotboll. Han menade att man ska förstå Fotbollskillen i konsrast till alla "matsrubarthar". Matsrubarthen är genomtänkt långhårig och har creddiga intressen. Matsrubarthen gillar tjejer. Matsrubarthen ägnar sig inte åt en veckas mental självspäkning efter en misslyckad hörna. Matsrubarthen tänker på annat än fotboll ibland.
Teorin kröntes med ett konkret exempel. Om GB hade en glass som hette Fotbollsglass, så skulle Kim aldrig ens överväga att någon gång köpa en annan glass. Inte ens om han egentligen ogillade smaken.
tisdag 5 oktober 2010
måndag 30 augusti 2010
Kim eller Pontus
Höst, EM-kval, Ola Toivonen och kilovis av lösviktsgodis. Vad är bättre än att börja med Anders Svensson och den nya landslagsdräkten. Vicekaptenen kommenterar själv.
Vad innebär det att spela i en ny landslagsdräkt?
- Det ger automatiskt en nytändning. Man kan tro att känslan i varje matchdräkt är densamma, men faktum är att man ganska snabbt känner de förbättringar som har gjorts på utrustningen när man spelar. Sedan kan jag personligen också tycka att det nya matchstället är rätt snyggt. Det är klassiskt.
tisdag 13 juli 2010
Ribban summerar
Känns på sin plats att göra någon typ av summering av detta VM. Rakt från magen. Ren freestyle.
Turneringens tre bästa spelare
1. Forlán
2. Puyol
3. Casillas
Turneringens största axelryckningar
1. Vuvuzelan
2. Jens Lind-reportagen
3. Perlskog/Fjellström (1+1 blev 0,5)
Turneringens snyggaste dräkter
1. Frankrikes vita bortaställ
2. Spaniens mörkblå bortaställ
3. Spaniens rödblå hemmaställ
Bubblare i föreg. kategori
Paraguay, Tyskland (svarta bortastället), England
Bästa kommentatorscitat
"Målrekordet i VM:s historia är 15 mål och innehas av Ronaldo - och då menar jag den riktiga Ronaldo." Robert Perlskog
Om TV-vinjetten
Tänk att man alltid kommer att tänka på Lejonkungen när ett stycke musik ska skapa en afrikakänsla.
Om Maradona
Synd på sätt och vis att han inte fick föra Argentina längre i turneringen, men petar man Cambiasso (yxmördaren från Patagonien) så får man stå sitt kast. För övrigt tyckte jag det var roligt när han förklarade att han inte var bög för att han pussat sina spelare. Som alibi nämnde han sin vackra unga flickvän Victoria (blond).
Bästa kommentatorsduon
Staffan och Glenn. Börjar jobba upp en skön dynamik. Gillar att Staffan gjort ett nummer av att Glenn fyllt 50. Älskar när Glenn börjar en mening med: "Nu är det så här, Staffan...".
Misslyckande man beklagade
Rooney
Misslyckande man skrattade rått åt
Ronaldo
Bästa matchen i matchen-begrepp
Dödens gren
Världens bästa land
Uruguay
Avslutningsvis ska det också sägas att VM fick ett poetiskt slut. Iniesta (den gode) fick avgöra mot Holland (de onda). På samma sätt som när Barcelona vinner Champions League kan man inte annat än konstatera att det är trevligt när juste välspelad fotboll räcker längst.
Turneringens tre bästa spelare
1. Forlán
2. Puyol
3. Casillas
Turneringens största axelryckningar
1. Vuvuzelan
2. Jens Lind-reportagen
3. Perlskog/Fjellström (1+1 blev 0,5)
Turneringens snyggaste dräkter
1. Frankrikes vita bortaställ
2. Spaniens mörkblå bortaställ
3. Spaniens rödblå hemmaställ
Bubblare i föreg. kategori
Paraguay, Tyskland (svarta bortastället), England
Bästa kommentatorscitat
"Målrekordet i VM:s historia är 15 mål och innehas av Ronaldo - och då menar jag den riktiga Ronaldo." Robert Perlskog
Om TV-vinjetten
Tänk att man alltid kommer att tänka på Lejonkungen när ett stycke musik ska skapa en afrikakänsla.
Om Maradona
Synd på sätt och vis att han inte fick föra Argentina längre i turneringen, men petar man Cambiasso (yxmördaren från Patagonien) så får man stå sitt kast. För övrigt tyckte jag det var roligt när han förklarade att han inte var bög för att han pussat sina spelare. Som alibi nämnde han sin vackra unga flickvän Victoria (blond).
Bästa kommentatorsduon
Staffan och Glenn. Börjar jobba upp en skön dynamik. Gillar att Staffan gjort ett nummer av att Glenn fyllt 50. Älskar när Glenn börjar en mening med: "Nu är det så här, Staffan...".
Misslyckande man beklagade
Rooney
Misslyckande man skrattade rått åt
Ronaldo
Bästa matchen i matchen-begrepp
Dödens gren
Världens bästa land
Uruguay
Avslutningsvis ska det också sägas att VM fick ett poetiskt slut. Iniesta (den gode) fick avgöra mot Holland (de onda). På samma sätt som när Barcelona vinner Champions League kan man inte annat än konstatera att det är trevligt när juste välspelad fotboll räcker längst.
Sommarens egentliga höjdpunkt
I skuggan av Uruguays framfart i VM har sommarens egentliga höjdpunkt rullat igång: Tour de France. I dag är det dags för den första ordentliga bergsetappen. Kommer Contador att attackera Schleck, eller är utförsåkningen efter sista högkategorifjället för lång för att köras ensam. Ja, om han nu klarar av att rycka. Spänningen är olidlig.
måndag 12 juli 2010
VM:s bästa spelare är kristen, och Iniesta ska pilgrimsvandra – världsväckelsen är på väg!
Här en intervju av FIFA efter att Forlan fått Guldbollen, priset som turneringens bästa spelare. Att döma av den vänliga tonen i det han säger är han mycket god vän med Iniesta, och kanske Ulf Lundell. Iniesta som för övrigt lovade att göra en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela om Spanien vann VM. Och en man som Iniesta, eller Forlan, eller Ulf Lundell håller vad han lovar. Nästa måndag bär det av med apostlahästarna från Barcelona för att hedra Jesu apostel Jakob, vars kvarlevor finns i ett silverskrin i stadens gamla katedral... Men i väntan på bilder därifrån, Forlan om att spela fotboll för det uruguayska folkets skull:
If there was one thing lacking from Diego Forlan’s stellar performance here at the 2010 FIFA World Cup™ it was a piece of silverware, particularly after the deadly striker just missed out on clinching the adidas Golden Shoe for the competition’s top scorer. No matter, the inspirational Uruguayan No10 instead made off with the coveted adidas Golden Ball – awarded to the finest player at this year’s finals on South African soil.
Forlan thus becomes the fourth South American to claim the prize, following in the footsteps of Argentina’s Diego Maradona (1986) and Brazilian duo Romario (1994) and Ronaldo (1998). Just minutes after learning of his award, the Atletico Madrid hitman spoke exclusively to FIFA.com.
FIFA.com: Diego, how does it feel to have won the Golden Ball?
Diego Forlan: It’s as great as it is unexpected. I never even imagined something like this, nor did I have my sights set on it. As I’m a striker, I perhaps could have seen myself chasing the Golden Shoe, and in fact I came close. That would have been more normal. But to go from that to winning the prize for the best player... I’m enjoying it and I’m delighted, but I’m very aware that it’s the result of the spectacular tournament the team has had. It’s another reward for this positive period for Uruguayan football.
How did you find out you’d won?
To be honest, after I was nominated I decided to wait and see what happened, especially as there were rumours that I might win but nobody was revealing anything. Then I got a message from a friend in Buenos Aires which said 'Congratulations, you’ve won the Golden Ball’. Then my agent called me and confirmed it. I started getting more calls and suddenly all my squad-mates had charged into my room, and before I knew it they’d chucked me into the hotel swimming pool!
And yet you’re dedicating it to the people who did that to you...
It was incredible how they all came to my room to congratulate me. The fact that my team-mates and a lot of people back home in Uruguay pinned their hopes on me, and I was able to repay that faith out on the pitch while being just another member of the team, makes me feel very happy. I’d also like to highlight those lads who didn’t play much or didn’t feature at all. Those guys make up the backbone of the squad and this award is for them too.
Do you ever worry receiving this kind of recognition will go to your head?
I’ve won other awards during my career and I’m very grateful, but I don’t let them stop my feet from staying on the ground. I’ve got parents who taught me key values and brothers and sisters who help me stay on the right path. Everything is the result of hard work, so I’ll keep working to try and improve.
The fact that my team-mates and a lot of people back home in Uruguay pinned their hopes on me, and I was able to repay that faith out on the pitch while being just another member of the team, makes me feel very happy.
Uruguay striker Diego Forlan
Does this prize help make up for Uruguay not finishing on the podium?
I’m very happy about this award and the goals I scored, but to be honest I’m heading home a little sad because, having watched the Final, it hit me how close we were to playing in it. Losing the semi-final was a really cruel blow, which took me a couple of days to get over and which I still find hard to swallow.
Are you looking forward to having the Golden Ball in your hands?
I’ve not had much time to find out about that, but I gather that they’ll give me it in Zurich. I must admit that I’d have liked to have flown back to Uruguay with it. There’s no doubt it would have been the icing on the cake at the party they’re waiting to throw for us back in our country.
If you keep picking up awards, you’ll end up with no room on your mantelpiece soon...
It’ll definitely look good next to my two Pichichi awards for top scoring in the Spanish league! (laughs) We’ll find a good place for it, I’m sure of that.
Finally, were Spain worthy champions?
No doubt about it. They played the best football over the course of the tournament, they managed to bounce back quickly from their defeat against Switzerland and they always looked to take the initiative. Let me take this opportunity to congratulate their players and coaching staff. Let’s hope one day it happens to us too!
If there was one thing lacking from Diego Forlan’s stellar performance here at the 2010 FIFA World Cup™ it was a piece of silverware, particularly after the deadly striker just missed out on clinching the adidas Golden Shoe for the competition’s top scorer. No matter, the inspirational Uruguayan No10 instead made off with the coveted adidas Golden Ball – awarded to the finest player at this year’s finals on South African soil.
Forlan thus becomes the fourth South American to claim the prize, following in the footsteps of Argentina’s Diego Maradona (1986) and Brazilian duo Romario (1994) and Ronaldo (1998). Just minutes after learning of his award, the Atletico Madrid hitman spoke exclusively to FIFA.com.
FIFA.com: Diego, how does it feel to have won the Golden Ball?
Diego Forlan: It’s as great as it is unexpected. I never even imagined something like this, nor did I have my sights set on it. As I’m a striker, I perhaps could have seen myself chasing the Golden Shoe, and in fact I came close. That would have been more normal. But to go from that to winning the prize for the best player... I’m enjoying it and I’m delighted, but I’m very aware that it’s the result of the spectacular tournament the team has had. It’s another reward for this positive period for Uruguayan football.
How did you find out you’d won?
To be honest, after I was nominated I decided to wait and see what happened, especially as there were rumours that I might win but nobody was revealing anything. Then I got a message from a friend in Buenos Aires which said 'Congratulations, you’ve won the Golden Ball’. Then my agent called me and confirmed it. I started getting more calls and suddenly all my squad-mates had charged into my room, and before I knew it they’d chucked me into the hotel swimming pool!
And yet you’re dedicating it to the people who did that to you...
It was incredible how they all came to my room to congratulate me. The fact that my team-mates and a lot of people back home in Uruguay pinned their hopes on me, and I was able to repay that faith out on the pitch while being just another member of the team, makes me feel very happy. I’d also like to highlight those lads who didn’t play much or didn’t feature at all. Those guys make up the backbone of the squad and this award is for them too.
Do you ever worry receiving this kind of recognition will go to your head?
I’ve won other awards during my career and I’m very grateful, but I don’t let them stop my feet from staying on the ground. I’ve got parents who taught me key values and brothers and sisters who help me stay on the right path. Everything is the result of hard work, so I’ll keep working to try and improve.
The fact that my team-mates and a lot of people back home in Uruguay pinned their hopes on me, and I was able to repay that faith out on the pitch while being just another member of the team, makes me feel very happy.
Uruguay striker Diego Forlan
Does this prize help make up for Uruguay not finishing on the podium?
I’m very happy about this award and the goals I scored, but to be honest I’m heading home a little sad because, having watched the Final, it hit me how close we were to playing in it. Losing the semi-final was a really cruel blow, which took me a couple of days to get over and which I still find hard to swallow.
Are you looking forward to having the Golden Ball in your hands?
I’ve not had much time to find out about that, but I gather that they’ll give me it in Zurich. I must admit that I’d have liked to have flown back to Uruguay with it. There’s no doubt it would have been the icing on the cake at the party they’re waiting to throw for us back in our country.
If you keep picking up awards, you’ll end up with no room on your mantelpiece soon...
It’ll definitely look good next to my two Pichichi awards for top scoring in the Spanish league! (laughs) We’ll find a good place for it, I’m sure of that.
Finally, were Spain worthy champions?
No doubt about it. They played the best football over the course of the tournament, they managed to bounce back quickly from their defeat against Switzerland and they always looked to take the initiative. Let me take this opportunity to congratulate their players and coaching staff. Let’s hope one day it happens to us too!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)