När turneringen börjar närma sig slutet börjar man alltid fundera över detta med värdiga vinnare. För att räknas som värdig vinnare bör man ha haft en svår väg till segern. I år har det ju fallit sig så att de grupper om fyra som från åttondelarna slåss om var sin semifinalplats har sett väldigt olika ut. Störst kontrast har det varit mellan dessa två grenar på slutspelsträdet:
USA, Ghana, Uruguay, Sydkorea = ett lag till semifinal.
Argentina, Tyskland, England, Mexico = Ett lag till semifinal.
Hur har det kunnat bli så här? Förklaringen ligger i att två förväntade storlag på "USA-halvan" underpresterat: England, som borde ha vunnit sin grupp (seedade 1:a) men istället kom 2:a och således gav sin plats till USA. Och Frankrike, som inte ens gick vidare och "lät" gruppsegern gå till Uruguay.
När man reflekterar över om det är "orättvist" eller inte om det blivit så här, bör man komma ihåg att USA och Uruguay alltså redan besegrat varit förstaseedat lag, i gruppspelet.
Vilket lag skulle vara mest värdiga om de vann VM? Vilket lag skulle ha gått den svåraste vägen?
Knappast Holland eller Spanien: enkla grupper, och i slutspelet: enkel åttondel för Holland (Slovakien) och enkel kvartsfinal för Spanien (Paraguay).
Jag tycker att tre potentiella segrar slåss om titeln "mest värdiga vinnare": Tyskland, Argentina och Brasilien.
Tyskland: rätt svår grupp (Ghana, Serbien, Australien), svår åttondel (England), mycket svår kvartsfinal (Argentina), svår semifinal (trol Spanien)
Argentina: klart överkomlig grupp (Nigeria, Sydkorea, Grekland), halvsvår åttondel (Mexico), mycket svår kvartsfinal (Tyskland), svår semifinal (Spanien, troligen)
Brasilien: Dödens grupp (Nordkorea, Elfenbenskusten, Portugal), halvsvår åttondel (Chile), mycket svår kvartsfinal (Holland), lite enklare semifinal (Ghana/Uruguay).
Av dessa tre skulle jag nog utse Brasilien till potentiellt mest värdiga VM-vinnare, trots att de inte befinner sig på "dödens gren" i slutspelsträdet. Detta i kraft av överlägset svårast grupp, tillsammans med att de inte har några enkla matcher alls fram till finalen. Chile har visat bra form, och Uruguay är turneringens verkliga darkhorse; de blir livsfarliga i semifinalen.
onsdag 30 juni 2010
Kakas utseende
Tidigare på den här bloggen har det konstaterats att Kaka har ett "kristet utseende". En inte oviktig del av detta är, tror jag, hans skinande vita, raka tänder som ger honom ett sånt vackert leende. Här kan man jämföra Kaka med de övriga två i den brasilianska treenighet av stora stjärnor de senaste åren: Ronaldinho och Ronaldo. Inga raka tänder. Inget kristet utseende.

Inte kristet

Inte kristet

Kristet.

Inte kristet

Inte kristet

Kristet.
Ett bildlogginlägg
Jag tycker det är roligt att fotbollskommentatorer i allmänhet och Staffan Lindeborg i synnerhet ofta säger "vilket vackert fotbollsmål" när de ska förmedla att ett mål var något utöver det vanliga. Det är ett skojigt sätt att måla med språket; att förstärka och betona substantivet istället för att maxa på med svulstiga adjektiv. Den senare tekniken skulle resultera i fraser som: "vilket alldeles ljuvligt och fulländat mål han gör". Inte lika roligt som att säga fotbollsmål. Det blir nästan lite högtidligt med fotbollsmål. Man kan roa sig med att tänka ut vardagliga situationer där man kunde använda sig av denna teknik. Om en kompis hade köpt en ny snygg bil: "Vilken vacker automobil". Eller om man skulle berömma en bra skiva: "En underbar compact disc". Eller om nån hade köpt snygga jeans: "Vilka snygga blåjeans". Småkul. Men fotbollsmål smäller högre.
tisdag 29 juni 2010
Staffans hand med språket

Var i helgen på kusinbröllop Västnorges fjäll- och fjordlandskap. Det regnade och var runt sju plusgrader på dagarna. Såg några matcher där och kom på mig själv att längta efter Staffan Lindeborgs och hans ordförråd. I går under Brasilien Chile samlade jag ihop ett gäng Staffan-ord…
frapperande
synkroniserad
penetrera
fenomenal
sagolik
fighter
forcera
avsevärt
företagsam
härlig
korrekt
fenomenal
definitivt
speldirigent
frän
intakt
fenomenal
decimerad
fröjd
Världens bästa land

Sedan inlägget om mitt korta, men ack så romantiska äktenskap i Uruguay har många frågat om landet som ingen verkar veta någonting om.
Så… här är tio saker som gör Uruguay till världens bästa land:
* Sedan 2009 är det tillåtet för homosexuella att ta anställning i det militära.
* Bara tre procent av landets barn är överviktiga, det är lägst av de länder i världen som mäter barns fetma. USA är naturligtvis värst med 37 procent.
* I de hamnbarerna i de gamla smuggelkvarteren i Montevideo är det en tradition att sällskapet för varje flaska vin som beställs bjuds på en shot av Uruguays extremt sura motsvarighet till Grappa. Så ju fler man är…
* I Uruguay tror man inte att det finns vegetarianer.
* Carl Bilds mormor är född i Uruguay och Carl försöker själv hälsa på sina släktingar i landet så ofta han kan.
* En uruguayansk fotbollsback tar gärna ett rött för laget.
* I Uruguay finns en egen variant av tjurfäktning. Den enkla skillnaden är att matadoren ställs mot tre tjurar och inte en. Konsekvensen är att fler matadorer dör i Uruguay jämfört med Spanien. På 00-talet lämnade 14 matadorer de jordiska jaktmarkerna för de sälla.
* Ace of Base har en fanclub i landet med fler än 50 000 medlemmar. Det är näsan två procent av befolkningen!
* Uruguay har näst flest nudiststränder i världen per capita. Bara Tyskland (!) har fler.
* Diego Forlan är kristen.
Det behövs inga domare
England får ett korrekt mål bortdömt och världens fotbollsälskare skriker efter målkameror och straffområdesdomare. Själv sitter jag hemma på balkongen och dagdrömmer; det blir lätt så nu när tornsvalorna är hemma. Jag minns när man var liten och spelade fotboll hemma och i skolan. Då hade man ju ingen domare alls. Och det gick ju bra. Man var oftast överens om när det var frispark och vem som fick inkastet. Var det fubbiga lag gjorde man om lagen. Kom det någon och gnällde fick de låg status i gruppen och tvingades ändra sitt beteende - och här kommer vi till pudelns kärna. Den enskilt sämsta delen med fotbollen är allt gnäll och all brist på hederlighet. När målvakten touchar ett skott över kortlinjen och domaren inte ser det blir det inspark. Ingen säger något! Det är så fantastiskt konstigt, när man tänker efter. Vuxna människor, liksom. Vad göra? Jo, vi glömmer målkameror och fler domare och tar istället helt bort domarna. Jag tänker särskåda Christiano Ronaldo när detta nya system införs. Bunkra upp med popcorn och öl.
måndag 28 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
