Jon Bon Jovi

Ok, det här handlar inte om fotboll. Men jag måste bara få vädra detta någonstans:

Läste för några dagar sedan att någon tjomme i USA hävdar att han blivit bestulen på en låttext av ingen mindre än Bon Jovi. På förekommen anledning tänker han stämma Bon Jovi för detta. På beloppet 2880 miljarder kr. Tvåtusenåttahundraåttio miljarder kronor. 2 880 000 000 000:-

För 2880 miljarder kr kan man köpa 5760 miljarder Bugg. Vilket alltså innebär att tjommen, om han får igenom stämningen, skulle kunna bjuda alla människor i hela världen på tusen Bugg var. 

Om vi tänker oss att alla människor i hela världen tog sina tusen Bugg vardera och träffades och placerade ut dem (oöppnade, givetvis) intill varandra så skulle Buggen täcka en yta av 3, 5 miljarder kvadratmeter (jag har räknat att varje Bugg täcker 6 kvadratcentimeter). Den siffran motsvarar 350 000 kvadratkilometer. Sveriges totala yta ligger på 449 964 kvadratkilometer, så grovt räknat skulle man kunna täcka hela Sverige om man räknar bort Lappland. 

Föreställ er att man dirigerade människorna så att de lade Buggen i ett givet mönster. Alla gröna Bugg här, alla rosa där, etc. 

Min slutsats är: Tänk vad kul det skulle se ut ovanifrån, när man till exempel flög över Sverige, att hela landet (Lappland borträknat) blev ett lustigt färgglatt mönster!

Alla i Göteborg heter Glenn

Glenn är bra, men man kommer ändå att sakna Glenn. Glenn har stor pondus och en förmåga att på ett snyggt sätt dela med sig av sin gedigna fotbollskunskap. Den förmågan har Glenn aldrig haft. Dock är Glenn så intensivt förknippad med Champions League-fotbollen att det liksom gör ont i en att se honom kliva ner ett snäpp. Och ni vet ju hur rolig Glenn är! Som vi har skrattat åt Glenn... Glenn är också rolig - men han är liksom rolig på riktigt. Det är inte samma sak. Nå väl. Ska Glenn bort finns det inget bättre alternativ än Glenn. Glenn är bra. Men man kommer ändå att sakna Glenn.

Långt hår, skägg och tatueringar

Vi har tidigare varit inne på det här med att man som barn favoriserade fotbollsspelare som såg tuffa ut. Det var till exempel självklart att man gillade Ruud Gullit. Han hade flätor och mustach. Punkt. Man hade också ett gott öga till Glenn Strömberg (långt hår och skägg = tufft). Jag pratade faktiskt med en italienare i somras som egentligen inte alls gillar fotboll, men som fortfarande med värme minns Strömberg - självklart på grund av utseendet. 

Det är intressant att fundera över vilka fotbollsspelare man hade gillat om man var 10 år idag. Min tes är att tatueringar hade varit en nyckelfaktor. Tänk vilken mylla att dyka ner i för en tioåring! Zlatans arabiska bokstäver på armen skulle bli föremål för ny mytologi. Materazzis kåkfarararmar skulle ägnas långa diskussioner. Och Beckham ska vi inte ens tala om. Tioåringar av idag har mer att gotta sig åt än vad vi hade, den saken är klar.

Men den enda rimliga slutsatsen på det här resonemanget måste ändå bli att den ultimata tuffa fotbollsspelaren ska ha tatueringar och i övrigt se ut som Ruud Gullit eller Glenn Strömberg. Han finns tyvärr inte idag. Jag - undertecknad - har dock långt hår, skägg och tuffa tatueringar. Men jag suger på fotboll. Svårt, det här med perfektion.

Up Hull!

Hull vann i helgen! Bara för att Heltne gillar Hull har jag också börjat smygheja på dem. Jag har aldrig sett dem spela, men det är väldigt tufft att de har tigermärken.

Tony Soprano, ex-flickvänner, Göran Persson och sexåringar

Nu har vi spelat två kvalmatcher och de tre första halvlekarna var det mest deprimerande jag upplevt på länge. Jag kan inte hjälpa att jag sitter och, likt Tony Soprano, minns svunna tider. När Tony romantiskt minns de forna dagarnas ideal med familjen först och respekten för överordnade minns jag tider då Albanien var en aptitretare för Sverige och tider då vi, eh, kunde anfalla.

Jag vet att jag låter gnällig nu men exakt så här känns det:

Henke Larsson känns som en gammal ex-flickvän som man redan gjort slut med, men som man förtsätter att ligga med ändå - för att man kan. Det är inte längre särskilt skönt, ingen gnista finns. Man gör det i brist på annat.

Lars Lagerbäck har blivit något av svensk fotbolls svar på vad Göran Persson var inom politiken. Han har varit kvar så länge att man inte ens kan föreställa sig någon annan ledare. Den sista ledaren av den gamla skolan. Den sista sossen. Som ingen riktigt är nöjd med, men som man håglöst måste konstatera får duga. Han är i alla fall en fin gubbe. Man tänker att han är snäll. Och en rättvis pappa. Det är inte så kul - men det kunde fan ha varit värre.

Zlatan känns just nu bara dryg i landslaget. Som en sexåring som desperat vill visa sina nya Turtles-gubbar och som blir dryg-sur när han inte får det.

Nej, gott folk, de tre första halvlekarna bjöd inte på mycket uppåt-tjack. Tur att Kim och Holmén stod för glädjeämnen i slutet av Ungern-matchen. Tyvärr tror jag dock att det kommer krävas mirakel för att vi ska ta oss vidare från detta kval. Så enkelt är det.

Och ja, Joelh, Hysén blev förpassad till läktaren. Det var bättre förr. 

Oroväckande från ungernmatchen

Oroväckande nyheter från Ungernmatchen har nått mina öron! (Och nu syftar jag inte på att Kim sägs ha gjort "en bra match" och även mål.) Enligt uppgifter från säkra källor placerades Glenn Hysén på läktaren. Bokstavligt talat. Istället för på sin rätta plats, som bisittare, gömde åttan undan hans talang genom att placera honom som chattare på läktaren! Som min källa säger "ett förnedrande uppdrag för Hysén." Åttan visade ytterligare prov på bristande fingerspitzgefühl genom att istället välja He-man som bisittare och Skeleton som studioexpert.

En vag känsla

Jag kan inte minnas att jag någonsin lagt någon energi på OS-fotboll. Jag har alltid haft en vag känsla av att den inte riktigt räknas.  Hur det här med OS-landslaget fungerar har också alltid varit diffust, och jag fick förklarat för mig först i år vad dess kännetecken är: U-21 landslaget förstärkt med 3 äldre förmågor. Konstigt och dumt, om du frågar mig.

Vad jag dock tydligt minns är att det, i åttiotalets Borlänge, pratades en hel del om att Anders Sjöö var påtänkt för OS-landslaget. Men det hjälpte inte. OS-fotbollen var ointressant även om en ettrig Brage-spelare kanske kom med. 

Att Anders Sjöö idag är tränare för Brage känns dock både intressant och begripligt. Det räknas. Nyligen blev det klart att självaste Leif Boork blir Sjöös rådgivare och även om det är konstigt så har jag en vag känsla av att det är perfekt.