Vad Kim Källström skulle göra om han inte var professionell fotbollsspelare

När jag och Ribban träffas och tittar på fotboll hamnar vi ofta i diskussioner om vad spelare skulle ha för jobb om de inte var professionella fotbollsspelare. För italienska spelare handlar det inte så sällan om yrken relaterade till maffian: torped (Luca Toni), lönnmördare (Pirlo), consigliere (Totti). För engelska spelare är det andra yrken man kommer att tänka på: Gerrard (it-konsult), Terry (anglikansk präst), Crouch (parkskötare). Sen har vi spanjorerna som många skulle spela i gitarrbaserade indiepopband (Torres, Puyol), fransmännen som de flesta skulle vara arbetslösa (Henry, Viera) och tyskarna som i princip alla skulle jobba som banktjänstemän eller inom administrationen för någon nynazistisk rörelse (Podolski, Kahn).
Svenskarna då? Det är både lättare och svårare, vi känner ju deras kulturella bakgrunder så väl. Hur som helst, här kommer ett litet förslag på vad spelarna i en tänkbar EM-elva skulle syssla med om de inte var fotbollsproffs.

Andreas Isaksson – samordnare/truckförare på sminkkedjan Kicks huvudlager i Malmö.
Mikael Nilsson – ljudtekniker på P4 Halland.
Olof Mellberg – vice Sverigechef för ett försäkringsbolag med huvudkontor i London.
Petter Hansson – grisbonde.
Fredrik Stoor – färdig systemvetare i maj.
Fredrik Ljungberg – lärare i idrott och engelska, årskurs 4-9.
Anders Svensson – säljchef för tv/video på ONOFF i Borås.
Kim Källström – siktar att komma in på Göteborgs universitets arkitektutbildning via arbetsprov, men har tyvärr misslyckats tre år i rad.
Kennedy Bakircioglü – pizzabagare på en populär pizzeria i Södertälje centrum.
Zlatan Ibrahimovic – taxichaufför för och delägare i framgångsrika uppstickaren Möllevångens Taxi AB.
Johan Elmander – arbetssökande, men mycket intresserad av radiostyrda flygplan.

Lagerbäck som en kritik av den anständiga smaken

I helgen var jag i Schweiz och gjorde ett jobb för den schweiziska turistbyrån. Uppdraget var att åka omkring i landet och sedan mer eller mindre förutsättningslöst skriva en text om vad jag upplevt. En av platserna jag besökte var Lugano, i den italienska delen av Schweiz, och det fyrstjärniga hotellet Villa Sassa där svenska landslaget ska bo under fotbolls-EM. Hotellet är ett hopplöst själlöst komplex av ändlösa korridorer och sviter med ett överdåd av vulgär medelhavsmarmor och förgyllda jättespeglar. För att inte tala om det futuristiska gymmet och det östasiatiska spat i källaren. Vårt landslag kommer att trivas som braxen i Fyrisån.
Höjdpunkten var när hotellmanagern stolt visade den komplett smaklösa "the Royal Suite". Han berättade att Mr Lagerbäck ”had felt in love with it the first second he layed eyes on it”. Manager sa också att Lagerbäck hade sagt att han var ”totally knocked by the extremely great scenery”. Vyn från Mr Lagerbäcks balkong, den på bilden ovan, är för all del storslagen, men det var ändå väldigt roligt sagt. Av den konsekvent humorlösa managern, liksom av vår egen poet Lars Lagerbäck. Lagerbäck är för övrigt en av världens roligaste personer. I måndags ringde jag honom för en kommentar angående valet av Lugano och Villa Sassa. Han sa: “näe, grabbarna ville kunna ta en latte på stan”.

Där skon klämmer

Det är fantastiskt att vara Arsenalsupporter. Och frustrerande. Det fantastiska är att laget oftast spelar fantastisk fotboll; de har mycket boll, är rörliga, spelar på ett tillslag, etc. Det frustrerande är att de inte sällan har svårt för det viktigaste: att få in bolljäveln. Vissa matcher är rena tortyren att bevittna. Man fullkomligt äger matchen och har 75% bollinnehav - men i motståndarnas straffområde blir det handboll. Försvarande lag ställer upp sig likt ett handbollsförsvar och Arsenal bollar runt, försöker skära igenom. Men här tar det stopp.

Under gårdagens förlustmatch mot Liverpool i Champions League påtalade Strömblad att sex av de sju senaste Arsenalmålen kommit på fasta situationer. Det är intressanta siffror för ett lag med ambitionen att verkligen spela fotboll. Igår gjorde vi visserligen två brillianta spelmål - men räcker ändå inte hela vägen. Vad fattas?

På många sätt är Arsenal jämförbart med Barcelona. Man har en tydlig spelidé, satsar enorma pengar på att scouta unga spelare med de specifika egenskaper man efterlyser, spelar en rörlig, offensiv och vacker fotboll. Vad är det som gjort Barca till ett framgångsrikare lag de senaste fem åren?

Jag vill hävda att det helt klart handlar om toppanfallare. När Arsenal hade en skadefri, formstark Henry på topp hände det grejer! Nu är han i Barcelona och Gunners får hushålla med en ofta skadad Van Persie och en på tok för ojämn Adebayor. Det har visat sig att Adebayor hållit bättre än jag förutspådde inför säsongen, men jag menar bestämt att han inte är tillräckligt bra. Henry kunde trolla fram målchanser. Adebayor bränner friläge efter friläge. Karl är helt klart en bra forward, visst, men ska man vinna titlar åt sitt lag måste man ha högre lägstanivå. Arsenal behöver en forward av yppersta världsklass, för i övrigt är man ett lag av yppersta världsklass.

Vad som märkligt nog gör gårdagens förlust lättare att hantera är att Arsenal tappar matchen efter Liverpools 1-1-mål. Det är snart sagt omöjligt att slå ut Liverpool ur CL. De har någon slags magisk växel de sätter in - och de spelar med ett jävla hjärta! Man kan inte annat än buga sig. Och Torres har ju visat sig vara ett helt ok köp... Chelsea kommer att ryka i semin, lita på mig. Jag tippar att vi får se Liverpool-Barcelona i finalen. Henry avgör.

Ravelli då?

Apropå expertkommentatorer så har vi ju ett stundande stort mästerskap, och då brukar man prova nya experter. Ur bronslaget från 94 kan jag på rak arm lista en hel radda som provat lyckan vid micken: Jesper Blomkvist (god dag yxskaft), Pontus Kåmark, Kenneth Andersson (Zzzzzz...), Martin Dahlin ("Jag skulle ranka Ashley Cole som en av världens tre bästa vänsterbackar, offensivt."), Thomas Brolin (karln gillar inte ens fotboll längre). Försöker minnas huruvida Ravelli någonsin kommenterat. Någon som vet? Han måste ju helt klart vara sugen, så som han alltid håller låda. Frågan är om någon vågar ta in honom. Vi lär få återkomma till detta.

Tillbaka till Champions League

Blir inte klok på alla nya kommentatorkonstellationer Via Sat envisas med att prova. Jag anser att duon Hysén-Strömblad är total värdsklass. Klart man blir sur när man får Strömblad-Mjällby! Och igår hamnade Glenn ihop med nån annan pajas. Klart ok kvalitet, förvisso, men kommentatorerna ska ju stå för trygghet. Det ska vara lika jämt, så det känns som att de är en del av kompisgänget. Det tar ju tid för ett kommentatorspar att bygga upp ett fint samarbete. Tänk bara på hur Strömberg-Lindeborg trätte innan de blev brothers på allvar.

Tur i alla fall att Mjällby är tillbaka i studion, för då slår jag och Heltne av ljudet och lyssnar på skivor. Pausen igår bestod av Mjällbys utomjordiska mittbena och Håkan Hellströms nya.

Glenn la en grym kommentar igår! När Pizzaro lackar ur på Ronaldo för att han jamsar runt med sina överstegsfintar och helt sonika sparkar ner honom, ger Hysén Pizzaro sina sympatier och säger surt om Ronaldo: "Sluta larva dig. Spela fopåll." Hade varit kul att höra Strömblad säga något töntigt efter det.

Drömgränsen

Ok. Förra inlägget får avsluta vår orgie i look-alikes. Ska härmed stolt meddela att Svennis var vårt 100:e inlägg på Matchen i matchen. När vi startade den här bloggen hade vi ingen aning om hur stor den skulle bli. Vad som började som något närmast internt har växt och växt. Idag har vi sju läsare.

Nu följer Champions League-raffel och snart ett EM-slutspel. Vi kommer att vandra med er, hand i hand. Nya drömgränsen är satt till 200 inlägg.

Edman kommer inte slå några inlägg i sommar. Så kan det gå.

Look-alikes #10: Svennis