Uppgång och fall

God dag. Mitt namn är Tuppkam. Jag är en frisyr, som levt ett långt och händelserikt liv. Jag föddes på den amerikanska östkusten och bars förstledes av indianer. Vilken uppväxt! Att utgöra kronan på verket i en krigsuniform. Att för evigt (trodde jag) komma att förknippas med ett mytomspunnet och estetiskt fulländat folk. Att i pojklitteraturen få ge en visuell gestaltning av hjältemod, heder och viljan att aldrig ge upp.

Sedan kom populärkulturen. I en lek med estetiska uttryck, i ett fyrverkeri av postmodernism, i en tydlig markering mot rådande komformism återföddes jag av punkarna i England i slutet av 70-talet. Vilka tider! Snyggt blev fult och fult blev snyggt. Kultur blev subkultur. Uppror blev sjutumssinglar. Jag befann mig ånyo i rampljuset i ett historiskt nyckelögonblick.

Åren gick och punken dog och återföddes och dog. Men jag bestod. Min visuella sprängkraft och mytologiska tyngd hade gjort mig odödlig. Där en radikal subkultur dök upp - där fanns jag, snabbare än du kan säga "The Prodigy". Mitt CV var okanderligt. Min image var cementerad. Jag fanns i den stora amerikanska historieboken och i rock n' rollens hall of fame. Jag kunde gå i pension och leva gott på mina meriter. Sitta på verandan med en kopp te och ett korsord. Världens bästa film, 10 bokstäver? TAXIDRIVER.

Då hände det som inte fick hända. I den fulaste och mörkaste av mänskliga tidsåldrar blir jag motvilligt pånyttfödd av historielösa fotbollsspelare, vars managers och sponsorer anser att de måste sticka ut hakan och SYNAS lite mer, så att de tjänar lite mer pengar. "Det är väl inte så farligt", säger du kanske nu. Jo. Det är det. Jag har gått från att förknippas med sanna historiska hjältefigurer och kulturella revoltörer till att bli ett pajigt inslag i en allt mer cynisk idrottsvärld. Min sista förhoppning var att min visit i fotbollsvärlden skulle bli kortlivad. Det blev den inte. Dom jävlarna vägrar att släppa mig. Och detta i en tid då ingen läser böcker och ingen köper skivor.

Snälla, låt mig dö. Skjut mig.

Erik Hamrén är Olle Nordin

Som trogna läsare av denna blogg vet var jag under hela Lars Lagerbäcks tid som förbundskapten en varm anhängare av dennes ledarskap. Därför var det inte underligt att jag kände viss skepsis mot hans efterträdare på posten, Erik Hamrén. Misstänksamheten förstärktes av att Erik var (och nästan ibland med vilje försökte vara) motsatsen till allt som Lars stod för.

Lars var fåordig. Erik sprudlande.
Lars var tråkig. Erik folklig.
Lars trodde på system. Erik på karisma.
Lars tänkte defensivt. Erik offensivt.
Lars spelade safe. Erik gamblade.

Men där fanns också något mer, en ytterligare orsak till detta gnagande tvivel. Det hela kändes så välbekant; det var en déjà vu av det obehagliga slaget. Snart kom jag på det: Erik påminde mig väldigt mycket om Olle Nordin.

Nu ska det tillstås att jag, född år 1980, inte följde fotbollslandslagets presskonferenser med samma iver när jag var 8-10 år som jag gör idag. Men det faktum att vår mycket begränsade samling videokassetter innehöll en med titeln "Vägen till VM 1990" gav mig ändå chansen att få ett intryck av detta ledarskap. Det som slog mig då var att det fanns en självsäker naivitet hos Nordin. Den kunde vara charmig i sin oskyldiga optimism, men den blev förödande när det verkligen gällde. Här finns en obehaglig likhet mellan Nordin och Hamrén.

Nu finns en till.

1-2.  

Meningen med att bli bäst i världen

Varför är mittbackar tunnhåriga? Kom inte med att de är äldre. I de fyra första matcherna har sju av tolv mittbackar varit lite lagom skalliga. Medelåldern bland dem var 28,7 år. Av de övriga mer hårbegåvade var den 27,3. Jag har inga vetenskapliga studier i fickan – men jag är fullkomligt övertygad om att beror på tunnhåriga personer (män) är generellt sätt är smartare än andra (män). Någon som har ett bättre förslag? Apropå fördomar har det ju varit mycket om WAGsen inför EM. WAGs står för "wives and girlfriends" och begreppet myntades av the Sun i den tiden då Victoria hakade på David till Japan. Aldrig var de internationella fotbollsmästerskapen enbart mästerskap i fotboll igen. Svenska tidningar skriver spelarfruar. I dag, till exempel, har en av kvällstidningarna löpsedeln "Så är livet som spelarfru". Det är ju lite kul eftersom de svenska lagets fruar för det mesta är flickvänner och jag undrar vad det egentligen säger – att det skrivs fruar. En analys Joel!? I alla fall. Det dyker upp en massa bilder på de här fruarna, flickvännerna, WAGsen. Och det är svårt att komma ifrån att de påminner väldigt mycket om varandra, i alla fall i det ytliga. Typ: De ser ju alla likadana ut. (Som birollsinnehavare i amerikanska serier som sänds i sjuan. Ingen generalisering.) De gör alla exakt samma saker. (Är playboymodeller eller modebloggare eller har just startade ett eget klädmärke " – a little sporty, very sexy") De är alla 21 år. Men så kom jag på varför det är så – jag läste en artikel om vad spelarna hade sysslat med om de inte blivit fotbollsproffs (för övrigt ett älskat tema här på bloggen). Man kan säga att det är tre kategorier. Sport: * golfspelare (Källström) * "nånting inom idrott" (Sebastian Larsson) * idrottslärare (Mellberg) * hockeyspelare (Wiland) * "idrottslärare kanske" (Rosenberg) * jobbat i sportaffär (Toivonen) * idrottslärare (Antonsson) * Stanley Cup-mästare (Wernbloom) Working class: * "brandman har varit en dröm sedan barndomen" * byggbranschen (Granqvist) * målare (Holmén) * kock (Safari) * "kanske suttit bakom rattarna på någon av pappas lastbilar" (Elmander) * "helst musiker, men jag är för dålig för det" (Jonas Olsson) Kultur: * "något inom konst eller musik" (Rasmus Elm) Övrigt: * "jag hade säkert varit utomlands och hittat på något hyss, i Sverige finns det för mycket regler (Wilhelmsson) * "inte som journalist i alla fall" (Zlatan) * "jag hade ägt en marina" (Pär Hansson) * "Jag såg Bingo Rimér i "Lyckan i LA". Han verkar ha ett schyst jobb" (Lustig) Poängen? Naturligtvis den att spelarna är identiska och därför fruarna. Det är helt enkelt samma naturlag som den när tvillingar träffar tvillingar… Lika barn etc. Jag vet att ni redan tänkt på det här. Jag har också gjort det – men aldrig fått uppenbarelsen som gör hela skillnaden. Till sist frågan som verkar vara den centrala för både honom och henne: vem som är den sexigaste WAGen? För att få ett trovärdigt svar kollade jag upp vad the Sun anser. Överst på deras lista "10 Sexiest fooball WAGs on earth" finns Zaira Nara, 21-årig modell från Argentina. Och den lycklige mannen bakom kvinnan? Diego Forlan. Cirkeln sluten.

Existentiell branding

Är du ensam? Längtar du efter glada vänner att bada med i sommar? Lösningen finns precis framför näsan på dig (eftersom du sitter framför en dator) – börja med nätgambling!

Någon kanske tror att nätgambling är en ensamaktivitet. Något folk oftast pysslar med nattetid, när de sitter isolerade framför sina dataskärmar. Faktum är att de flesta undersökningar pekar på att detta är fallet. Men tydligen gäller det inte unibets gambling. Här vinner man inte bara pengar, utan får på köpet också vara med i ett "vi" & ett "oss"!

Tillbaka

Superettan är inne på tredje omgången och jag gör en intressant upptäckt; jag har fjärmat mig känslomässigt från fotbollen under hela vintern, kanske längre. Jag har haft mina förklaringar. Som småbarnspappa är det svårt att följa Premier League och jag har därför inte hängt med i Arsenals spelarbyten och därmed tappat känslan för laget. Landslaget har jag inte vågat ställa några krav på p.g.a. generationsväxlingen och ledarbytet - det har fått gå som det har gått. Hyfsat bra, visserligen. Och det var kul att slå Holland på Råsunda. Men när England fick begrava sverigespöket kände jag ...ingenting. Jag älskar Zlatan och vill hans bästa, men Milan liksom! Berlusconi! Nej, inget maxengagemang där heller.

Ni hör ju själva. Det är ren feghet, detta. Sånt ska man akta sig för. Det är farligt för konsten. Farligt för relationer. Farligt, framför allt, för en själv. Och varför, varför blir det såhär? Jo, för att det blir enklare så. Det gör mindre ont och är således förnuftigt. Rationellt. Man trillar lätt dit. Och jag vet att du vet allt det här. Allt för väl.

Tack då Gud för IK Brage. Idag blev vi utspelade i första halvlek mot Falkenberg på bortaplan, men kom tillbaka och vände matchen. Jag satt hemma och följde matchen på SvD:s liveresultat. Iförd en skrynklig illasittande bragetröja. Och jag grät av lycka. Imorgon ska jag köpa rosor till min älskling. Och gå till studion och spela elgitarr så att fingrarna blöder. Jag ska ha på mig bragetröjan imorgon med.

Bäst blir sämst

När man var tonåring bytte man musiksmak hela tiden. Först var hip-hop bäst. Sen hatade man hip-hop och lyssnade på punk. Sen var det nåt annat ett tag. Sen kom man på att hip-hop var bäst igen. Men sen blev det sämst.

Nu är inget bäst och man hatar inget. Man ser nyanserna lite bättre. Likväl böljer det fram och tillbaka. Jag har nyligen återupptäckt hårdrock efter en lång slummer. Och jag har börjat ogilla, starkt ogilla, FC Barcelona. Barca känns som en sportslig motsvarighet till bandet Dream Theatre. Dom har jag, i och för sig, alltid hatat.

Värsta gänget

Inte långt kvar till EM nu och jag känner oro. Vänsterbacksfrågan? Nej, dräktfrågan. Basebollrandigt är nya given. Urbota fult. Redan i VM för två år sedan smög sig basebollränderna försiktigt in i vårt medvetande, då i Frankrikes bortaställ, om jag inte missminner mig. Skillnaden var att fransoserna arbetade med svarta ränder mot vit bakgrund, vilket faktiskt var riktigt stiligt. Men blå ränder mot gul bakgrund? På hemmastället? Nix. Inte ett hipstamaticfilter i världen kan göra det ok.

Den irrationella kraften

Det har i ca tio år (min uppskattning) pratats om den geniala, irrationella fotbollsspelaren. Det är dags att problematisera detta. Jag kan köpa att spelare, ledare och kommentatorer behöver enkla uttryck som snabbt kan förklara något ganska komplicerat. Snett inåt bakåt, liksom. Men med irrationell känns det lite fånigt. Det som avses är ju att den irrationelle fotbollsspelaren tänker annorlunda och söker lösningar och spelvägar som inte är på förhand givna, i syfte att lura motståndaren. Detta är ju, om vi ska vara petiga, väldigt rationellt. Kreativ vore väl en vettigare benämning?

Det är även dags att göra en höna av en fjäder. Det är ju det som är meningen med livet. Vi ska i några enkla exempel titta på hur en - verkligt - irrationell fotbollsspelare skulle kunna uppträda.

1. Istället för att förvalta ett friläge springer spelaren ner till hörnflaggan och tillber avguden Baal.

2. Istället för att fullfölja ett påbörjat väggspel går spelaren till sidlinjen och gör upp eld.

3. Istället för att ställa sig i muren när motståndarna slår en frispark ställer sig spelaren i mittcirkeln och gör fysiska gestaltningar av de fyra årstiderna.

Att kapa ett twitterkonto

Anders Svensson började twittra strax efter jul. Eller: han gjorde INTE det. Men någon började twittra i hans namn, fejk-twittrade som Anders Svensson.

Men det är ingen enkel konst att fejktwittra. Det kräver ett stort mått av inlevelse, fantasi, empati. För att det ska bli trovärdigt måste man tränga sig in i personens hjärna och fundera: "hur skulle Anders ha tänkt här? Vad skulle Anders ha sagt?"

Den eller de som fejktwittrade som Anders Svensson gjorde en fantastisk insats.

Ta bara presentationen:

"Footballer for swedish IF Elfsborg and Sweden national team. Middle-aged and happy."

Kan det bli mer Anders?
Eller vad sägs om tweet nr 7:

"Flickvännen försökte börja på det undre laget fast romrussin och höstnougat var kvar!"

För att inte tala om:

"Ätit rester av julmaten och nu sitter jag och läser en trevlig bok som jag fick i julklapp"

Fejktwittrarna drog igång ett spännande projekt som, om det fått fortsätta, hade kunnat ge oss viktiga inblickar i ett av svensk fotbolls allra intressantaste psyken.

Fotbollsglass

En bekant la nyligen fram en teori om att Kim Källström på gammalt hederligt vis är Fotbollskille, med stort F, 4-real, 4-life. Kim älskar, med andra ord, fotboll över allt annat. I omklädningsrummet med landslaget vill några prata tatueringar, några prata familj, några prata om nya Coldplay-skivan. Inte Kim. Han vill prata fotboll. Kim spelar fotboll, tittar på fotboll, pratar om fotboll, drömmer om fotboll. Att, likt Zlatan, påstå att fotboll inte längre känns lika roligt som förr, eller att, likt Ljungberg, drömma om en karriär inom mode finns icke på kartan. Kim. Älskar. Fotboll.

Min bekanta lät rörd när han la fram teorin. Det var som att han hade ramlat över essänsen av essänsen av fotboll. Han menade att man ska förstå Fotbollskillen i konsrast till alla "matsrubarthar". Matsrubarthen är genomtänkt långhårig och har creddiga intressen. Matsrubarthen gillar tjejer. Matsrubarthen ägnar sig inte åt en veckas mental självspäkning efter en misslyckad hörna. Matsrubarthen tänker på annat än fotboll ibland.

Teorin kröntes med ett konkret exempel. Om GB hade en glass som hette Fotbollsglass, så skulle Kim aldrig ens överväga att någon gång köpa en annan glass. Inte ens om han egentligen ogillade smaken.

Spansk logik

Kim eller Pontus

Höst, EM-kval, Ola Toivonen och kilovis av lösviktsgodis. Vad är bättre än att börja med Anders Svensson och den nya landslagsdräkten. Vicekaptenen kommenterar själv.

Vad innebär det att spela i en ny landslagsdräkt?

- Det ger automatiskt en nytändning. Man kan tro att känslan i varje matchdräkt är densamma, men faktum är att man ganska snabbt känner de förbättringar som har gjorts på utrustningen när man spelar. Sedan kan jag personligen också tycka att det nya matchstället är rätt snyggt. Det är klassiskt.

Ribban summerar

Känns på sin plats att göra någon typ av summering av detta VM. Rakt från magen. Ren freestyle.

Turneringens tre bästa spelare
1. Forlán
2. Puyol
3. Casillas

Turneringens största axelryckningar
1. Vuvuzelan
2. Jens Lind-reportagen
3. Perlskog/Fjellström (1+1 blev 0,5)

Turneringens snyggaste dräkter
1. Frankrikes vita bortaställ
2. Spaniens mörkblå bortaställ
3. Spaniens rödblå hemmaställ

Bubblare i föreg. kategori
Paraguay, Tyskland (svarta bortastället), England

Bästa kommentatorscitat
"Målrekordet i VM:s historia är 15 mål och innehas av Ronaldo - och då menar jag den riktiga Ronaldo." Robert Perlskog

Om TV-vinjetten
Tänk att man alltid kommer att tänka på Lejonkungen när ett stycke musik ska skapa en afrikakänsla.

Om Maradona
Synd på sätt och vis att han inte fick föra Argentina längre i turneringen, men petar man Cambiasso (yxmördaren från Patagonien) så får man stå sitt kast. För övrigt tyckte jag det var roligt när han förklarade att han inte var bög för att han pussat sina spelare. Som alibi nämnde han sin vackra unga flickvän Victoria (blond).

Bästa kommentatorsduon
Staffan och Glenn. Börjar jobba upp en skön dynamik. Gillar att Staffan gjort ett nummer av att Glenn fyllt 50. Älskar när Glenn börjar en mening med: "Nu är det så här, Staffan...".

Misslyckande man beklagade
Rooney

Misslyckande man skrattade rått åt
Ronaldo

Bästa matchen i matchen-begrepp
Dödens gren

Världens bästa land
Uruguay

Avslutningsvis ska det också sägas att VM fick ett poetiskt slut. Iniesta (den gode) fick avgöra mot Holland (de onda). På samma sätt som när Barcelona vinner Champions League kan man inte annat än konstatera att det är trevligt när juste välspelad fotboll räcker längst.

Sommarens egentliga höjdpunkt

I skuggan av Uruguays framfart i VM har sommarens egentliga höjdpunkt rullat igång: Tour de France. I dag är det dags för den första ordentliga bergsetappen. Kommer Contador att attackera Schleck, eller är utförsåkningen efter sista högkategorifjället för lång för att köras ensam. Ja, om han nu klarar av att rycka. Spänningen är olidlig.

VM:s bästa spelare är kristen, och Iniesta ska pilgrimsvandra – världsväckelsen är på väg!

Här en intervju av FIFA efter att Forlan fått Guldbollen, priset som turneringens bästa spelare. Att döma av den vänliga tonen i det han säger är han mycket god vän med Iniesta, och kanske Ulf Lundell. Iniesta som för övrigt lovade att göra en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela om Spanien vann VM. Och en man som Iniesta, eller Forlan, eller Ulf Lundell håller vad han lovar. Nästa måndag bär det av med apostlahästarna från Barcelona för att hedra Jesu apostel Jakob, vars kvarlevor finns i ett silverskrin i stadens gamla katedral... Men i väntan på bilder därifrån, Forlan om att spela fotboll för det uruguayska folkets skull:

If there was one thing lacking from Diego Forlan’s stellar performance here at the 2010 FIFA World Cup™ it was a piece of silverware, particularly after the deadly striker just missed out on clinching the adidas Golden Shoe for the competition’s top scorer. No matter, the inspirational Uruguayan No10 instead made off with the coveted adidas Golden Ball – awarded to the finest player at this year’s finals on South African soil.

Forlan thus becomes the fourth South American to claim the prize, following in the footsteps of Argentina’s Diego Maradona (1986) and Brazilian duo Romario (1994) and Ronaldo (1998). Just minutes after learning of his award, the Atletico Madrid hitman spoke exclusively to FIFA.com.

FIFA.com: Diego, how does it feel to have won the Golden Ball?
Diego Forlan: It’s as great as it is unexpected. I never even imagined something like this, nor did I have my sights set on it. As I’m a striker, I perhaps could have seen myself chasing the Golden Shoe, and in fact I came close. That would have been more normal. But to go from that to winning the prize for the best player... I’m enjoying it and I’m delighted, but I’m very aware that it’s the result of the spectacular tournament the team has had. It’s another reward for this positive period for Uruguayan football.

How did you find out you’d won?
To be honest, after I was nominated I decided to wait and see what happened, especially as there were rumours that I might win but nobody was revealing anything. Then I got a message from a friend in Buenos Aires which said 'Congratulations, you’ve won the Golden Ball’. Then my agent called me and confirmed it. I started getting more calls and suddenly all my squad-mates had charged into my room, and before I knew it they’d chucked me into the hotel swimming pool!

And yet you’re dedicating it to the people who did that to you...
It was incredible how they all came to my room to congratulate me. The fact that my team-mates and a lot of people back home in Uruguay pinned their hopes on me, and I was able to repay that faith out on the pitch while being just another member of the team, makes me feel very happy. I’d also like to highlight those lads who didn’t play much or didn’t feature at all. Those guys make up the backbone of the squad and this award is for them too.

Do you ever worry receiving this kind of recognition will go to your head?
I’ve won other awards during my career and I’m very grateful, but I don’t let them stop my feet from staying on the ground. I’ve got parents who taught me key values and brothers and sisters who help me stay on the right path. Everything is the result of hard work, so I’ll keep working to try and improve.
The fact that my team-mates and a lot of people back home in Uruguay pinned their hopes on me, and I was able to repay that faith out on the pitch while being just another member of the team, makes me feel very happy.
Uruguay striker Diego Forlan

Does this prize help make up for Uruguay not finishing on the podium?
I’m very happy about this award and the goals I scored, but to be honest I’m heading home a little sad because, having watched the Final, it hit me how close we were to playing in it. Losing the semi-final was a really cruel blow, which took me a couple of days to get over and which I still find hard to swallow.

Are you looking forward to having the Golden Ball in your hands?
I’ve not had much time to find out about that, but I gather that they’ll give me it in Zurich. I must admit that I’d have liked to have flown back to Uruguay with it. There’s no doubt it would have been the icing on the cake at the party they’re waiting to throw for us back in our country.

If you keep picking up awards, you’ll end up with no room on your mantelpiece soon...
It’ll definitely look good next to my two Pichichi awards for top scoring in the Spanish league! (laughs) We’ll find a good place for it, I’m sure of that.

Finally, were Spain worthy champions?
No doubt about it. They played the best football over the course of the tournament, they managed to bounce back quickly from their defeat against Switzerland and they always looked to take the initiative. Let me take this opportunity to congratulate their players and coaching staff. Let’s hope one day it happens to us too!

Forlán

Forlán, som sagt

Tycker inte att Perlskog gör riktigt skäl för lönen när han underlåter att upplysa tittarna om denna parallell till bronsmatchens volley:




ps:
Forláns mål från ikväll finns tyvärr inte på youtube än, men här levandegörs det ändå på ett så värdigt sätt att man nästan inte behöver se det

Ytterligare en anledning

För ungefär sju år sen bildade jag och Ribban ett band. Bandet har världens bästa namn: Puyol. Vi kom överens om att Puyol aldrig ska repa, aldrig spela live och aldrig spela in. Det enda Puyol skulle göra var att trycka t-tröjor. De senaste dagarna har det varit en sån efterfrågan på t-tröjorna att alla sju motiv sålt slut (ett för varje år). Som en tröst ger vi istället ytterligare en anledning till att älska den som älskas bör. På kontot "hur man presenterar sig själv på ett oklanderligt sätt".

http://www.carles5puyol.com/ och tryck på english. Se och lär.

Puyol och drottningen

Puyol